Fru talman! Vi verkar vara överens om att det har dröjt
väldigt
länge för regeringen med att komma med en ny styrning, vilket är mycket sorgligt eftersom det har lett till att Vattenfall inte bara har fortsatt att under mandatperioden släppa ut hundratals miljoner ton koldioxid utan också till och med har ökat sina utsläpp. Under tiden har regeringen suttit på sin kammare och funderat och prioriterat andra uppgifter - Ola Alterås ord.
Det är, som sagt, väldigt tråkigt att det har dröjt så länge. Därigenom har vi tappat tid för den viktiga omställningen till ett klimatsmart samhälle.
Mikael Oscarsson säger att det utåt sett tycks vara en svagare ambitionsnivå. Det kan jag verkligen hålla med om. Det är precis det vi kritiserar. Jag kan konstatera att vi inte är ensamma om att göra den tolkningen. Även miljörörelsen har väldigt hårt kritiserat regeringen för det här förslaget och sagt att det inte kommer att leda till någon förbättring. Vi verkar vara överens om att det helt enkelt inte är en tillräckligt hög ambitionsnivå.
När det gäller tolkningen av Riksrevisionens skrivelse kan det också konstateras att Riksrevisionen är tydlig om att den styrning som genom Miljöpartiets hårda arbete ändå infördes under förra mandatperioden har fått en tydlig effekt. Den har även bidragit till att en omställning gjorts av det svenska energisystemet och till att Vattenfall har ändrat sin investeringsinriktning på den nordiska elmarknaden.
Vi har länge krävt en utvidgning av ägarstyrningen så att den gäller all verksamhet. Det är ett genomgående krav i alla 20 nämnda motioner som vi väckt under mandatperioden. Vi har länge kämpat för att det ska vara en generell princip.
Mikael Oscarsson säger att det är lättare att mäta och utvärdera den här styrningen genom att tala om ett av de ledande bolagen. Hur kan det därigenom vara lättare att mäta och utvärdera? Vad är definitionen på detta med att vara bland de ledande bolagen? Är det att vara nummer ett, nummer två, nummer tre eller nummer sju?