Fru talman! Det ligger lite grann av motsägelsens paradox i det som Per Bolund säger. Man kommer för sent med ägardirektivet. Samtidigt vill oppositionen avstyrka det. Det innebär åtminstone enligt min logik en viss fördröjning av det hela.
Vad har regeringen gjort? Regeringen har bytt styrelse i Vattenfall. Regeringen har agerat under hela mandatperioden. De incidenter som har skett på bland annat den tyska marknaden har varit händelser som har skett under denna mandatperiod och som också har lett fram till att regeringen har haft anledning att se över hur bolaget leds och vilka villkor som man ska ställa krav på att bolaget styrs under framöver.
Jag kommer med tacksamhet tillbaka till att diskutera lönsamhet och att vara ledande. Det finns gängse och vedertagna definitioner av vad det innebär att vara marknadsledande. Man brukar säga att ett bolag ska ha 25 procent av en marknad och att inget annat bolag ska kunna vara större. Säg att Vattenfall har 25 procent eller kanske 30 procent av marknaden. Men det finns två andra bolag som har 35 procent av marknaden. Det är alltså två andra bolag som är större än Vattenfall. Vad är problemet? Vad är problemet om Vattenfall är ett föredöme på energieffektivitet och ren energiproduktion och om det råkar vara några andra bolag som också är det?
Den missunnsamheten, att bara för att någon annan råkar vara bättre är det inte gott nog, ska vi inte behöva ägna oss åt.