Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Jag är den första att beklaga att vi är tvingade att debattera och besluta om denna proposition i dag.
Miljöpartiet kommer alltid att stå upp för en öppen och human flyktingpolitik. Men det finns en verklighet som jag hör om när jag lyssnar på kommunerna och som jag ser när jag tar del av MSB:s redovisning av läget. Det finns en verklighet som är att Sverige har ställt upp och tagit emot väldigt många flyktingar. Så många har valt Sverige som tillflyktsort att den öppenhet som Miljöpartiet förespråkar inte kan upprätthållas under en period framöver.
Jag var kommunalråd i Södertälje under Irakkriget. Vi tog emot fler flyktingar i Södertälje än vad hela USA gjorde, och vi gjorde vad vi kunde för att ge dem ett bra mottagande. Vi vädjade till alla kommuner i Sverige att ta sin del av bördan.
Jag är glad över att det nu blir en lagstiftning på detta område. Det var det vi vädjade om då. Vi drev kampanjer. Södertälje bemannar Sverige, sa vi i Almedalen. Vi arbetade stenhårt för detta. Jag kan jämföra det med hur Sverige nu vädjar, arbetar och sliter för att hela EU ska ta sitt ansvar.
I förra veckan lyssnade jag på ett inslag på Ekot . FN:s flyktingchef António Guterres besökte Helsingfors och sa: Det svenska asylsystemet är ett av de bästa i världen. Det är viktigt att detta inte försvinner. Därför måste hela EU ta sitt ansvar.
Det är inte åtstramningarna vi diskuterar i Sverige som upprör António Guterres. Han kallar det förståeliga reaktioner på läget. Det som upprör honom är att övriga EU inte tar sitt ansvar. Tyskland har samma diskussion som vi. Ska vi kunna ge människor på flykt ett värdigt mottagande måste hela Europa ta sitt ansvar och visar att vi står upp för en human och öppen flyktingpolitik.
Det är därför vi diskuterar detta i kammaren.
Den erfarenheten vi gjorde i Södertälje delar vi med många kommuner runt om i landet. Skolor tar emot nya klasser, och socialsekreterare har svårt att hinna med och gör lex Maria-anmälningar.
Jag måste respektera denna verklighet. Den gör att det krävs extraordinära åtgärder - men inte för alltid. Det är nu det gäller. Det är inte som Kent Ekeroth sa att det borde ha gjorts för två år sedan. Då var det inte kris. Det är nu vi behöver extraordinära åtgärder för att kunna bygga upp vårt mottagande.
Miljöpartiet strävar efter att bygga upp kapaciteten, för som Helene Petersson sa behöver vi fler människor i Sverige för att bygga vårt välstånd och vårt välfärdssamhälle. Det är inte bara de som behöver en fristad; vi behöver dem också. Det är ett ömsesidigt förhållande.
Det är viktigt att vi vidtar de åtgärder som nu föreslås för att vi i framtiden ska kunna värna asylrätten, bygga ut den och återvända till ett mer öppet samhälle.
Det har riktats kritik mot remissförfarandet och olika detaljer. Jag kan hålla med om att det inte har varit helt perfekt. På vissa punkter har regeringen lyssnat på remissinstanserna och ändrat sitt förslag.
Jag förutsätter att man tar hänsyn till detta så långt det är möjligt när man utarbetar de närmare bestämmelserna. Det gäller till exempel det Kristdemokraterna lyfter fram när det gäller barn som saknar id-handlingar men där föräldrarna har id-handlingar. Det är ett rimligt förslag som måste tas till vara. Det gäller även sanktionsavgifter och så vidare.
Att vi varje gång ska ta dessa ändringar i riksdagens kammare kommer inte att fungera, utan det handlar om bemyndiganden och att regeringen måste kunna gå vidare eftersom vi har en exceptionell situation.
Då måste man titta på vad vi kan göra i dag. Vi kan anta dessa lagar i dag så att vi vet vad som gäller och överlåta åt regeringen att arbeta vidare med detta så att vi också vet att vi kan hantera situationen. Det handlar om vad Sverige gör i dag för att klara en situation som EU kapitalt har misslyckats i.
Jag kan bara hoppas att denna verklighet kommer att förändras under den här tiden. Jag vore den förste att glädja mig över att vi inte skulle behöva dessa åtgärder. De ska vara tillfälliga. Jag hoppas att vi kan se ett Europa som gemensamt tar ansvar för den flyktingkris som finns.
(Applåder)