Herr talman! Jag har ett par frågor. Utgångspunkten är den massiva kritik som har kommit när det gäller hanteringen.
Vi vet ju att den här flyktingströmmen har varit på gång, och det har jobbats på olika sätt med detta under ganska lång tid. Lik för. Förlåt! Ändå kommer alltså regeringen med någon sorts panikåtgärder. Jag upplever det här som en panikåtgärd. Man har inte på något sätt tittat igenom det. På i princip en vecka driver man igenom en lagstiftning som skapar enorma problem.
Transportörsansvaret, inklusive sanktionerna som kommer att finnas i den här lagstiftningen, blir ett jätteproblem. De remissinstanser jag har talat med säger att det aldrig kommer att fungera. De säger från början: "Det här kommer inte att fungera. Hur ska vi kunna ha id-kontroller om vi ibland inte ens hinner med att kolla biljetterna?" Man skapar alltså ett större problem än det man löser.
Mina frågor handlar om den grundläggande inställningen. Har man inte tittat på de lösningar som finns? I dag finns det ett ganska brett stöd hos svenska folket för att verkligen lösa problemet med flyktingarna och inte stänga dem ute. Mängder av organisationer och privatpersoner jobbar med att göra det här på ett bra sätt.
Med de signaler som kommer fram i den här lagstiftningen kommer det att bli precis tvärtom. Vi skickar signaler om att det är okej att gynna främlingsfientlighet, rasism och sådana saker som poppar upp i det här. Vi stoppar de här flyktingarna, som verkligen behöver hjälp.
Det var någon här som hade en liknelse: Om vi har en halvskaplig förlossningsvård och stänger dörren för dem som ska in, är det acceptabelt? Det är ju inte det. De här människorna behöver hjälp, och vi kan se till att de får det. Tak över huvudet går att fixa.
Det finns ett antal lösningar som plockas upp här och som borde kunna tas om hand och realiseras av regeringen. Varför tar man inte alternativen i stället för att driva igenom den här paniklagstiftningen?