Herr talman! Länge har vi talat om våra miljöproblem, men hittills har vi inte gjort tillräckligt. De senaste åren har miljöproblemen blivit så uppenbara att det blir allt svårare att ignorera dem. Hela sommaren regnade bort, och det mer än vanligt. Vi har haft översvämningar och orkaner med sådan kraft och så ofta att det är svårt att argumentera för att det inte finns något samband mellan dessa klimatförändringar och vår livsföring.
Tyvärr har debatten mest fokuserat på problematiken kring fossila bränslen och vår oljekonsumtion. Det är inget fel med det. Det är bra att det äntligen görs. Men jag är orolig för att det blir för mycket fokus på det och att man därför glömmer bort att diskutera miljöfrågan mer ingående på ett sådant sätt att man problematiserar vårt sätt att producera och konsumera.
Vi i den rika delen av världen som är ca 20 procent av världens befolkning konsumerar mer än 80 procent av jordens resurser medan resten av jordens befolkning tvingas leva på ca 20 procent av jordens resurser. Det här är inte rättvist. Detta måste vi ändra på, inte bara för jämlikheten mellan människor utan för planetens överlevnad.
Enligt siffror från Världsnaturfonden konsumerar varje svensk så mycket att om jordens hela befolkning skulle konsumera som vi skulle det behövas ungefär fyra planeter till. Det är inte hållbart. Vi måste ändra vårt sätt att producera och framför allt att konsumera. Därför är det nödvändigt att regeringen vidtar åtgärder för att gynna den lokala produktionen i Sverige.
Som världen ser ut i dag är det mer ekonomiskt hållbart att producera en vara i en annan del av världen i stället för att producera den lokalt. Min gamla lärare i humanekologi vid Göteborgs universitet brukar säga att om det i dag skulle uppstå en miljökatastrof, en epidemi eller ett tredje världskrig och det inte gick att frakta varor från utlandet skulle den svenska befolkningen bara kunna klara sig i högst två veckor. Det är ganska skrämmande, men också ironiskt med tanke på hur mycket pengar vi lägger på att försvara oss via militära medel samtidigt som vi är så mycket mer sårbara i sådana grundläggande saker.
Lokalproducerade varor ökar inte bara landets säkerhet utan skapar också fler arbetstillfällen och, det viktigaste av allt, gynnar miljön eftersom transporterna minskar. Men för att kunna genomföra det måste vi först och främst komma bort från myten om att tillväxt är lösningen på våra problem, för så är det inte.
Sverige har länge haft hög tillväxt, men det är inte förrän den senaste tiden som arbetslösheten har börjat sjunka. Jag ser ett större samband mellan den minskade arbetslösheten och att 40-talisterna har börjat pensionera sig än att vi har haft tillväxt länge. Ett annat exempel är Chile, som under 80- och 90-talen hade hög tillväxt men där befolkningen trots det led gigantisk nöd.
För att kunna ha tillväxt måste vi producera och konsumera mer. Varför ska vi göra det när det är så uppenbart att vi tömmer jordens resurser med vårt sätt att leva? Vi måste producera smartare och konsumera enbart det vi behöver, inte tvärtom - alltså inte producera våra varor på andra sidan jordklotet därför att det är billigare och konsumera tills vi inte vet var vi ska göra av alla prylar.
Vi måste ta ansvar och ändra de rådande förutsättningarna som missgynnar lokalproduktionen. Ett sådant sätt är att genomföra nationella och lokala tullar och kvoter. På så sätt gynnar vi alltmer de lokalproducerade varorna, och på sikt slår vi ut de andra varorna.
Jag vet att detta går emot den rådande ordningen och tanken med den internationella frihandeln. Men en sådan reform är nödvändig för att vi på allvar ska komma åt de nuvarande miljöproblemen. Vi kan inte fortsätta att konsumera och producera som vi gör. Vår planet tillåter inte det. Vi måste ställa om. Det är vårt ansvar att ändra förutsättningarna så att vi kan göra det.