Herr talman! Jag tänker i dag uppehålla mig vid de mindre företagens förutsättningar att etableras och växa. Det är ett ämne av största angelägenhet, och jag vågar säga att det är en ödesfråga för Sverige. Fler och växande företag är i högsta grad ett samhällsintresse, något som berör oss alla. Det är det samlade värdet av vad företagen producerar som utgör grunden för välfärden. Det är värt att påminna om detta.
I den allmänna debatten tenderar många att skilja mellan riktiga företag och vad man benämner levebrödsföretag. Men de så kallade levebrödsföretagen skapar mycket sysselsättning i vårt land, inte minst på landsbygden där dessa livsstilsföretag i många fall är en förutsättning för att man ska kunna bo kvar på hemorten. Enligt undersökningar som har gjorts är så många som tre av fyra företag i Sverige just sådana här livsstils- eller levebrödsföretag, och det vore djupt beklagligt att föra en diskussion om företagandet utan att ta dessa företags situation i beaktande.
Under hela mitt liv har jag varit företagare och entreprenör. Jag har drivit företag själv. Jag har varit med och finansierat dem. Jag har suttit i styrelser, och jag har agerat rådgivare. Det finns givetvis många slutsatser att dra av de erfarenheterna, men den viktigaste är att en fungerande företagarpolitik börjar med finansieringsmöjligheter. För att underlätta nyföretagandet bör förändringar inom skattepolitikens område ske. Låt mig nämna två angelägna reformer: för det första införande av riskkapitalavdrag och för det andra skattefri avsättning i företagsuppstartskonton.
Herr talman! Det startas en hel del företag i vårt land i en tydligt ökad takt, men betydligt färre växer och anställer fler. Vi halkar långsamt efter när det gäller innovationer. Just därför är det arbete med sikte på en sammanhållen innovationsstrategi som näringsministern har aviserat så oerhört viktigt. En förnyelse av företagandet är en förutsättning för att vi ska klara konkurrenskraften. Sverige behöver mer produktutveckling, fler innovationer och smarta investeringar. Vi ska vara i framkant av utvecklingen.
Den viktigaste förklaringen till dagens läge är förmodligen hur tillgången till kapital ser ut i Sverige. Banker som bränt sig på vidlyftig och spekulativ utlåning drar sig för att ge lån ens mot säkerhet. Kreditmarknaden fungerar varierande i olika delar av landet, mycket beroende på värderingen av fastigheter. Privat riskkapital kommer sällan in i själva såddskedet, utan först senare då en verksamhet växer, och de statliga aktörerna är nästan mer konservativa än de privata finansiärerna.
Därför är det ett angeläget och välkommet steg som regeringen nu tar med genomförandet av flera åtgärder med sikte på riskkapitalförsörjningen. För mig som jämte är det naturligtvis särskilt välkommet att inlandsfonden, inlandsinnovation, blir en realitet efter beslut i den här kammaren. Övriga åtgärder, översynen av statens egna aktörer och uppdraget till myndigheten Tillväxtanalys att se över de mindre företagens tillgång till kapital, är angelägna åtgärder. Låt mig konstatera att det är viktigt och angeläget att se över de statliga aktörerna och att myndigheter själv arbetar rätt. Tillämpas rätt strategier och nyttjas de rätta verktygen? Det är frågor som bör ställas. För att bättre kunna stötta mindre företag är en stark regional närvaro av största vikt.
Herr talman! Ett gott företagsklimat kan sägas bestå av två delar. Den ena delen är de stora strukturella förutsättningarna, samhällsekonomisk stabilitet, ett totalt sett acceptabelt skattetryck, en fungerande arbetsmarknad och fungerande institutioner. Den andra delen är de mikroekonomiska förutsättningarna för företagandet, den konkreta tillgången på riskkapital, effekten av arbetsrättslig lagstiftning på den faktiska arbetsplatsen, följderna av högre arbetsgivaravgifter än i de flesta länder i vår omvärld, och så vidare.
I Sverige har vi utan tvekan varit ytterst framgångsrika i att trygga de strukturella och institutionella förutsättningarna för företagande. Sverige anses i dag vara ett av världens mest konkurrenskraftiga länder, och Sverige har klarat finanskrisen med bättre statsfinanser än något annat land i Europa. Att beskriva det som annat än en framgång för ett litet och utsatt land är otvetydigt att sätta politiken i debatten före verkligheten.
De åtgärder som vidtagits har lagt en bra grund för företagande i hela landet. Samtidigt kan det vara på sin plats att påminna om att företagens värld inte enbart består av makroekonomiska förutsättningar. Den består också av mikroekonomiska realiteter. I takt med att Sverige nu lämnar krishanteringen bör förutsättningarna för positiva åtgärder för ett ökande företagande stå högst på önskelistan.
Jag ska inte uppehålla mig vid dessa frågor i någon längre utsträckning utan nöjer mig med att konstatera att de svenska företagens önskemål inte har förändrats särskilt mycket under de senare åren. Det som prioriteras är kostnaderna för att anställa i form av sänkta arbetsgivaravgifter, risken med att anställa och krångliga regler inte minst gällande skatter som riskerar att leda till fel och som kan kosta mycket att hantera för det enskilda företaget.
Herr talman! Som en avslutande observation ska jag kortfattat nämna några ord om energipolitik och företagande. Den rekordkalla inledningen på vintern har gett många i vårt land en påminnelse om hur det ser ut varje år i de norra delarna. Detta har lett till en diskussion om infrastruktur och tillgänglighet.
En annan konsekvens av den kalla vintern med låga nivåer i vattenmagasin och den usla driftsäkerheten för svensk kärnkraft är rejäla prisstegringar på el. För åtskilliga företag väntar mycket högre elkostnader för produktion och uppvärmning med påverkan på lönsamheten.
Den uppkomna situationen visar en sårbarhet som inte bara hotar landets konsumenter utan också alla företag och därmed sysselsättningen. I ljuset av detta är näringsministerns initiativ att sätta press på energibolagen än mer välkommet.
I den uppkomna situationen höjs redan röster för mer kärnkraft. Det står naturligtvis var och en fritt att resonera om det. Men det löser inte dagens problem med energiförsörjning. För min del är slutsatsen klar. Det är nu angeläget att än mer skynda på utbyggnaden av de förnybara energislagen för en ökad mångfald på energimarknaden och bättre konkurrens som kommer att skapa starkare incitament för dem som driver kärnkraften att ta ansvar för tillgängligheten.
Energiuppgörelsen ter sig nu än mer riktig. Det tredje förnybara benet prioriteras äntligen tack vare Centerpartiets medverkan. För hushåll och företag måste säkerheten sättas först. Det gäller tillgången på energileveranser, konkurrenskraftiga priser och miljöansvar.
Låt mig avslutningsvis yrka bifall till utskottets ställningstagande.