Herr talman! Det går bra för Sverige i dag. Vi har en ekonomisk tillväxt när övriga euroländer i Europa har en ekonomi som går bakåt. Exporten ökar, och företagen nyanställer. Allt det är givetvis bra, men vi måste också inse att det finns en rad orosmoln på himlen.
Arbetslösheten är fortfarande väldigt hög, speciellt bland ungdomar. Industrijobben kommer inte igen i samma utsträckning som tidigare, som före krisen. Och nyanställningar sker allt oftare som tillfälliga anställningar genom exempelvis bemanningsföretag.
Det här är en del av den globalisering som är här. Den har förändrat företagens och människornas villkor dramatiskt. Förändringen består av allt från avregleringar till en IT-revolution som har gjort att vi kan kommunicera med varandra som aldrig tidigare. Världen har blivit en marknadsplats, och konkurrensen mellan företagen är stenhård.
Få länder i västvärlden är lika beroende av sina stora företag som Sverige. Andelen sysselsatta i de stora företagen är dubbelt så hög som EU-genomsnittet. Sverige är fortfarande också till stor del beroende av den basindustri som har byggt upp Sverige och svenskt välstånd. Den sysselsätter direkt och indirekt hundratusentals människor. Den dominerar också Sveriges nettoexportinkomster. Exporten utgör i dag över 50 procent av bruttonationalprodukten.
Mot den bakgrunden, herr talman, är det oroande att produktiviteten i svenska företag fallit nästan oavbrutet de senaste åren. Den ökar just nu, men det är från en väldigt låg nivå. Det här är ingenting som jag påstår, utan det kan man läsa i Konjunkturinstitutets rapport från augusti 2009.
Den andra delen är att svenska exportföretag har tappat exportandelar gentemot våra konkurrentländer. Och de här två delarna hänger givetvis ihop, produktivitetstillväxten och exportmöjligheterna.
Vi kan se att det här är en del av en ekonomisk politik och en industripolitik som har varit dominerande under de senaste fyra åren, som också har gjort att vi tappar marknadsandelar. Men det beror också på en bristande analys av vad som händer i världsekonomin och av förskjutningen av makten från de gamla industriländerna i Europa och USA till Kina, Indien och Brasilien. Den här bristen har också gjort att vi sitter stilla i vår båt och känner oss ganska nöjda och tror att det vi har levt av tidigare är det som vi också kommer att leva av i framtiden. Det är en farlig utveckling, herr talman.
Men den kris som vi har gör också att vi har möjligheter, om vi vill se dem. Vi har möjlighet att förändra företagen mot framtidens produkter och tjänster och att ta oss an de utmaningar som vi står inför med den befolkningsexplosion som vi har och klimatförändringarna, som kräver att vi ser möjligheterna i de nya små tjänsteföretag som växer fram.
Näringspolitiken är en del av den ekonomiska politiken och kan inte behandlas separat. Det handlar om att förbättra förutsättningarna för företag att växa. Det kan vara investeringar i infrastruktur och innovationspolitiska insatser, som spridning av forskningsresultat eller att man ser till att det finns riskkapital när de uteblir. Kapital för innovation och risktagande när det gäller privata investerare uteblir av flera anledningar under en kris. Det säger egentligen sig självt.
Staten måste ta sitt ansvar och gå in och täcka upp när man med det privata kapitalet inte törs och vill ta sitt ansvar. Vi från De rödgröna har i vår budgetmotion och under våren och under hösten lagt fram ett förslag om en riskkapitalfond motsvarande 5 miljarder för att täcka det bortfall som blir när de privata investerarna inte törs eller vill investera i de innovationer som finns.
Det behövs mer forskning, fler innovationer, mer riskkapital och bättre villkor för småföretag. Det har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet presenterat i budgetmotionen. Jag yrkar här också bifall till vår reservation.
Vi vill inrätta innovationsprogram för en konkurrenskraftig industri och en kunskapsintensiv tjänstesektor. Innovationer och ekonomisk tillväxt är nämligen två sidor av samma mynt. Ekonomisk tillväxt kommer först när innovationer kan omsättas i lönsam produktion och tjänster. Det är först då vi får en ekonomisk tillväxt. Här haltar faktiskt regeringens politik betänkligt.
Den tidigare riksdagsmajoritetens initiativ till strategiprogram och branschspecifika forskningsinsatser var viktiga för att vässa konkurrenskraften. Vi vill återinföra dem. Vi ser möjligheterna framför allt utifrån de utmaningar vi står inför. Här ser vi också ett bra exempel på det samarbete mellan stat, näringsliv och akademi som är ett måste om vi ska kunna vässa vår konkurrenskraft inför framtiden. Därför säger vi också att vi tillsammans med branschföreträdare och fackliga organisationer går vidare med nya och fördjupade program.
Men tillsammans med näringslivet vill vi också marknadsföra svenska varor och tjänster utomlands. Det gäller ju också att hitta nya marknader. Sverige är ett litet land som inte räcker till för den egna produktionen. Därför måste vi se till att göra det möjligt för våra små företag att växa utomlands.
Vi kan inte göra som regeringen gjorde för något år sedan, dra ned på stödet till exportindustrin och dra ned på de utländska beskickningarna, som behövs då vi ska satsa och hjälpa de små företagen ut på marknaden. Vi vill göra en satsning på att markant stärka den delen.
Det finns också några saker som är viktiga när vi pratar om företagarna och företagarnas vardag. Tittar vi på forskningen kommer den stora majoriteten av forskningsresurserna i de stora industrierna. Det handlar om 70-80 procent. Därför behövs det också en stimulans för de små och medelstora företagen när det gäller forskningsinsatser.
Vänsterpartiet har lyft fram möjligheterna till ett skatteincitament för dem för att just stimulera forskning och utveckling där. Det finns i våra grannländer, det finns ute i Europa och jag kan inte förstå varför inte den svenska regeringen gör någonting åt situationen för de små och medelstora företagen för att stimulera forskning och utveckling där. Titta på omvärlden! De handlar och agerar.
Den andra delen för att tydligt förenkla och göra det lättare för de små företagen skulle kunna vara ett förslag som Vänsterpartiet har lyft fram under många år, och det är att slopa sjuklönekostnaden för de små företagen. Vi har lagt fram det förslaget under många år. Vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyft fram det som ett ambitionsområde också i vår budgetmotion. Vi tror att det på ett markant sätt skulle underlätta för småföretagen att våga ta första steget och göra den första anställningen.
Jag vet av egna besök och diskussioner med de små företagen, framför allt enmansföretagen, att det här är en av de stora utmaningarna - att våga ta det ansvaret när man inte riktigt vet vad konsekvenserna blir. Slopa det! Underlätta direkt för de små företagen att anställa genom att minska riskerna och även regelkrånglet.