Herr talman! Det är en dragkamp. Jag skulle gärna se en politik där man valde att inte styra så tydligt utan där det fanns en stor frihet att ägna sig åt inomvetenskaplig forskning, för dem som väljer det, eller åt forskning som är mer tillämpad, samhällsorienterad och tvärvetenskaplig.
I dag har regeringen valt en modell för forskningsanslag som innebär att man får mer pengar om man blir publicerad i vetenskapliga tidskrifter. Det främjar framför allt den inomvetenskapliga forskning som bedrivs vid de större universiteten. Den forskning som är mer tillämpad och tvärvetenskaplig har betydligt svårare att hävda sig.
Nu har det kommit signaler om att det ska styras ännu mer i den riktningen, men jag anser att vi behöver större frihet på detta område för att främja det innovativa och kreativa klimat när man går utanför universitetets väggar.
När jag läste biologprogrammet i Göteborg hade vi
en
samhällstillvänd kurs. Där lärde vi oss att göra powerpoint-presentationer. Någon hade nämligen tänkt att vi skulle ut på arbetsmarknaden. Men kursen lades ned. Läraren som höll kursen var mycket ifrågasatt eftersom det ansågs att vi alla skulle ägna oss åt att titta i mikroskop resten av våra liv, vilket vi givetvis inte gjorde.
Sedan dess har utvecklingen gått framåt, förhoppningsvis även där. Jag är dock orolig att denna utveckling drivs tillbaka på grund av att attityden är att det enda som är värt något inom forskning är att man ägnar sig åt att sitta och stirra i sitt lilla hål för att nå målet att få Nobelpris om 20 år. Jag har inget emot detta för dem som önskar så, men jag vill se en större frihet där även annan form av forskning uppmuntras och får möjlighet att utvecklas i samhället framöver.