Fru talman! Det är riktigt att köerna till sjukvår-
den varierar över landet. Det är också därför som
tillgänglighetspengarna nu tillförs.
Det finns en viktig sak med dem, och det är att
man regionalt bestämmer var man ska satsa dem, så
att man har en möjlighet att prioritera och också be-
hålla prioriteringsordningen. Målet är att alla ska få
behandling inom tre månader. Det kanske inte är
möjligt direkt i alla landsting. Chris Heister har själv
nämnt Norrlandslandstingen, som bl.a. lider av svå-
righeter att rekrytera läkare och annan personal.
För att åtgärda detta handlar det om att se till att
det finns utbildad personal och att det finns pengar
för att genomföra den behandling som krävs. Då går
det inte, som Moderaterna gör, att för det första ta
bort det kommunala utjämningssystemet som skulle
åderlåta de norrländska landstingen på medel att
faktiskt åtgärda situationen, för det andra att sänka
skatter och också anslag till kommuner som man gör
och tro att det ska gå att driva den vård som faktiskt
behövs även i Norrlandslandstingen eller för det
tredje att göra det man gör i Stockholms landsting, att
köra sjukvården mot ett rejält underskott som bl.a. har
lett till att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors
nu sänkt kreditvärdigheten för Stockholms läns
landsting, vilket betyder att skattebetalarna kommer
att få betala högre skatter eftersom landstinget får
låna till högre ränta.
Om man anser att man har läget under kontroll på
vissa områden, har man minsann inte ekonomin under
kontroll i Stockholms läns landsting.