Fru talman! Det som skiljer mig och Chris Heister
åt är att när vi ser att köerna växer då åtgärdar vi det.
Det är därför som tillgänglighetspengarna finns i den
här budgeten. Vi finansierar dem inte genom att skära
ned på arbetsmarknadspolitiken eller på biståndet
eller genom att minska anslagen till kommunerna.
Det är nya pengar, skattefinansierade.
Vad gör vi mer? Vi ser till att antalet utbildnings-
platser ökar så att det ska finnas personal att rekryte-
ra. Sedan behöver det säkert också göras en organisa-
tionsöversyn, och det gör man bäst lokalt, regionalt
och inte från Sveriges riksdag.
Vad vi inte heller gör är att bedriva sjukvården på
kredit. Vi betalar den, vi finansierar den och vi åtgär-
dar problemen. Om Chris Heister hade läst budgeten
ordentlig hade hon sett att det är just detta vi gör.
Sedan varierar köerna över landet, som Chris He-
ister sade. Min egen mor, som bor i Skellefteå, fick
sin starroperation på enbart några veckor, tror jag.
Det finns exempel i Stockholmsområdet där det drö-
jer mycket längre. Men det finns en skillnad, det är
sant. Det är att vi tillför de medel som behövs för att
åtgärda problemen medan Chris Heister i stället skär
ned både när det gäller anslagen till kommunerna och
när det gäller hur vi ska klara en långsiktigt skattefi-
nansierad vård. Vi som tror på det solidariska sam-
hället försöker finansiera det här skattevägen.