Fru talman! På något vis befinner vi oss i den här
situationen när det gäller Vitryssland som har före-
kommit så många gånger förr: Man ser problemen
och man vet ganska väl vad som händer, men om-
världen kan göra så lite därför att de instrument som
finns är så trubbiga. Och det är ju inte så lätt att säga
hur man ska ändra dem. Den diskussionen har vi ju
ofta när det käller konflikthantering, förebyggande
arbete osv.
Om vi jämför med t.ex. Jugoslavien, så vet vi att
det finns vissa makthavare som inte bryr sig om något
annat än maktmedel, och det är därför vi tog upp det
här med sanktioner. Jag kan förstå utrikesministerns
tveksamhet för att det kan drabba även gräsrotsnivån.
Samtidigt undrar jag om man ändå inte allvarligt ska
överväga att försöka göra någonting så att de krediter
som i dag går via Moskva till Vitryssland blir stoppa-
de, om det är möjligt att göra det. Det är ju just de här
pengarna som ledarskiktet tar till sig. Folket får väl
inte så mycket del i dem, såvitt jag förstår. Lyxartik-
lar är sådana saker som vi tar upp. Idrottsutbyte är
också en sådan symbolsak som alltid är viktig för ett
ledarskikt att man kan ha. Om man kan göra sådana
saker tror jag ändå att det är värt att överväga, fak-
tiskt.
Det var bra att höra att oppositionen kanske ska
bli inbjuden hit redan i vinter, och det är väldigt bra.
Då hoppas jag att talmannen, som numera befinner
sig i Litauen, också blir en del i det här, därför att
enligt konstitutionen borde han egentligen vara stats-
chef. Jag hoppas alltså att detta innefattar det.
Jag fick inte riktigt något svar - jag förstår att ut-
rikesministern inte hann med det - på min fråga om
journalister och medier. Kontrollen över medierna är
ju viktig om man ska ha en motkraft mot det som sker
i landet. Då finns det några tecken på att man ändå
kan använda sina kunskaper.