Fru talman! Jag ska försöka hinna besvara så
många som möjligt av Göran Magnussons och Mari-
anne Anderssons kommentarer och frågor.
Inledningsvis vill jag bara säga att jag tycker att
det väldigt glädjande att vi har en så stor samsyn och
samstämmighet i den här frågan. Jag tror att det är
väldigt viktigt att vi kan agera mellan partierna och
även gemensamt med organisationerna för att få
största möjliga press på regimen i Vitryssland.
Naturligtvis är också relationerna med Ryssland
och med de andra grannstaterna, som både Göran
Magnusson och Marianne Andersson tog upp, av stort
intresse. Jag skulle på Göran Magnussons fråga gärna
ha velat svara att Lukasjenko är isolerad och att vi
inte tror att det är någon risk för en spridningseffekt.
Samtidigt vet jag att det tyvärr finns sådana risker.
Genom att vi visar vårt motstånd mot regimen i
Vitryssland så tydligt som möjligt tror jag dock att vi
kan minska de riskerna. Det var naturligtvis väldigt
oroande signaler när vi häromdagen fick rapporter om
att Lukasjenko höll tal till den ryska duman och möt-
tes av stående ovationer och fick ett oerhört entusias-
tiskt mottagande för den politik som ju är så oerhört
kränkande för mänskliga rättigheter.
Naturligtvis är i det perspektivet också diskussio-
nerna om att bilda någon typ av statsförbund tillsam-
mans med Ryssland oroande. De stärker dessutom de
mer nationalistiska krafterna i Ryssland. Detta är,
som jag ser det, till nackdel för båda länderna.
Det är i och för sig upp till dem själva att fatta be-
slut om formerna för samverkan mellan Ryssland och
Vitryssland, men vi ska komma ihåg att om den typen
av beslut ska fattas, ska det ske med legitimitet hos
folken i båda länderna. Vi har tidigare inte sett att
man har kunnat genomföra demokratiska folkomröst-
ningar i Vitryssland, och det inger därför väldigt stora
farhågor att man tvärtemot folkopinionens vilja för-
söker att genomföra den här typen av statsförbund.
Vi kommer naturligtvis att agera via FN och FN:s
kommission för mänskliga rättigheter. Vi kan också
se att engagemanget och intresset för Vitryssland i
EU, i Europarådet och i FN har ökat.
En fråga är vad man kan göra vid sidan av att
stödja de demokratiska organisationerna. Marianne
Andersson tar upp ett antal frågor om sanktioner. Det
är rätt komplicerade frågor. Det gäller att hitta meto-
der som inte försvårar utbytet med folkliga organisa-
tioner och med oppositionen i Vitryssland. I dagsläget
är nog de aktiviteter som riktar sig mot att dels
tydliggöra brotten mot mänskliga rättigheter, dels öka
samarbetet med de demokratiska organisationerna
och oppositionen de bästa framkomstvägarna.
Regeringen kommer att på olika sätt försöka bjuda
in oppositionen. Från regeringens sida har vi hittills
haft kontakter med socialdemokraterna - vi har ju
partikontakter, precis som Marianne Anderssons parti
har - men regeringen kommer också att genom
Charta 97 bjuda in representanter för oppositionen i
Vitryssland till Sverige. Förhoppningsvis kan vi ord-
na former för ett sådant besök redan i vinter.
Jag tycker också att det är viktigt att vi stryker
under vilka fantastiska insatser som görs alltifrån de
stora svenska organisationernas sida och från enskilda
familjer som har tagit emot barn från Vitryssland och
t.ex. till Aftonbladets kampanj för att samla in pengar
till datorer åt vitryska kvinnor.