Fru talman! Jag vill tacka både för interpellatio-
nen och för svaret. Jag tycker att det är mycket ange-
läget att den här debatten förs i riksdagen. Vi har
alldeles för lite debatt om vad som egentligen händer
i Vitryssland, ett grannland som ligger så nära oss. Vi
talar inte så mycket om det.
Jag kan också bekräfta det stora folkliga engage-
mang som finns för det vitryska folket i Sverige. Det
gäller insatser för Tjernobylbarn och andra riktade
humanitära insatser.
Låt mig bara ge ett exempel. Missionsförsamling-
en i min hemort Vårgårda bedriver ett mångårigt
hjälparbete i Vitryssland, som har lett till många
kontakter och vänskapsförhållanden. Det är ett myck-
et viktigt redskap för att motstå de onda krafter som
nu finns i Vitryssland. De människor som jobbar med
det här kan också beskriva alla de svårigheter som
man som hjälparbetare möter i denna verksamhet.
Jag hörde att utrikesministern nu tänker bjuda in
frivilligorganisationer, och det är väldigt bra. Det kan
då ges exempel på vilka problem som man möter i
detta sammanhang. Regimen gör faktiskt ganska stora
ansträngningar för att försvåra för hjälpen att nå fram.
Centerpartiet har i en ganska omfattande motion
tagit upp förhållandena i Vitryssland. Vi beskriver där
förhållandena i landet. Det är inga nyheter - också
utrikesministern känner till dem - men vi pekar t.ex.
på att förre premiärministern och presidentkandidaten
Michael Tjigir sitter fängslad sedan i mars i år. Oppo-
sitionspolitikern Viktor Gontjar, förre inrikesminis-
tern Zacharenko och förra riksbankschefen Tamara
Vinikova är några av de mer kända exemplen på
människor som är försvunna.
Lukasjenko har skaffat sig fullständig kontroll
över etermedierna och trakasserar tidningarna med
speciallagar, skatterazzior och en hel del annat. Den
enda Internetleverantören i landet tillhör staten.
Dessutom beskärs användandet av det vitryska
språket i skolor och i olika kultursammanhang, allt
som ett led i unionsprocessen med Ryssland. Det är
förfärligt.
Jag vill ställa en rad frågor till utrikesministern
bl.a. utifrån vår motion. Naturligtvis tycker vi att
Sverige behöver bli ännu mer aktivt när det gäller att
uppmärksamma MR-situationen i Vitryssland i olika
internationella forum där Sverige kan göra någonting.
Vi bör arbeta för en högre aktivitetsnivå i FN:s kom-
mission för mänskliga rättigheter när det gäller för-
hållandena i Vitryssland. Vi tycker att FN:s kommis-
sionär för mänskliga rättigheter bör inleda en syste-
matisk granskning och dokumentation av de över-
grepp som sker. Kan Sverige ta initiativ till det?
Vidare ska enligt Vitrysslands konstitution parla-
mentets talman ta över som statschef då presidentens
mandat löper ut. Sedan den 21 juli 1999 är egentligen
talman Semjon Sjaretskij landets laglige statschef.
Han har som bekant lämnat landet och tagit sig in i
Litauen. Hur ser utrikesministern t.ex. på möjligheten
att inbjuda honom till Sverige för att få en ännu bättre
dialog med oppositionen?
Vi menar också att internationella sanktioner bör
sättas in mot Vitryssland. Det kan handla om krediter
som nu går via Moskva. Jag är medveten om trubbig-
heten i sanktionsinstrumentet, men det finns en del
åtgärder, bl.a. detta, som skulle kunna drabba de
ledande skikten i Vitryssland. Det kan t.ex. också
gälla idrottsbojkotter och handel med lyxartiklar.
Det enda språk som en man som Lukasjenko för-
står är maktspråk, och detta är de maktmedel som
man kan sätta in. Om Sverige kan ta initiativ till
sanktioner vore det bra.
Sverige bör också sätta ökad press på Ryssland att
agera. Ryssarna bör åtminstone kräva en folklig för-
ankring i Vitryssland för den fortsatta unionsproces-
sen. Vi behöver verkligen trycka på för detta.
Det var slutligen intressant att höra om journa-
listutbildningarna. Jag vill till sist fråga om det finns
kunskaper om hur de journalister det gäller kan an-
vända sina kunskaper i Vitryssland efter den här ut-
bildningen.