Fru talman! Jag tackar för beskrivningen, men Rebecka Le Moine svarade inte på min fråga om vad hon vill få ut av den skog som är i produktion.
För att vi ska använda oss av råvaran så bra som möjligt - till möbler, hus och allt som lagrar koldioxid på lång sikt - måste vi få ut en timmerandel. Om jag avverkar tallbestånd i våra boreala skogar och ber att det blir kontinuitetsskog är det inte jag som väljer vad som växer där. Troligtvis får jag lövuppslag och lite av varje, men jag får inte det jag vill. Jag vill få ut timmerandelen.
Jag håller med om din beskrivning, Rebecka Le Moine - vi behöver inte enkom göra kalavverkningar. Det finns jättemycket man kan göra, men det finns marker där kalavverkning faktiskt är bäst om man ska ha talldominerade marker, som i boreala skogar. Då väljer jag som markägare, oavsett om jag är liten eller stor, att få ut så mycket timmer som möjligt, för det är bäst för klimatet. Men det svaret fick jag tyvärr inte på min fråga.
Jag har sett dåliga exempel och bra exempel, och jag är övertygad om att sanningen finns där någonstans mitt emellan. Det är absolut inte så att vi inte alls ska ha kalhyggesbruk, för det passar jättebra på vissa ställen. Men jag håller med om att det inte enkom är det vi ska hålla på med.
Man måste ha kunskap om var det finns bördiga marker med hög bonitet - då kan man använda sig av dessa metoder. Sedan finns det marker som - tyvärr - bara lämpar sig för trakthyggesbruk, och de funkar bra.
Du borde någon gång besöka de här 50-åriga bestånden, Rebecka Le Moine, för det finns mycket biologisk mångfald och levande arter. De är också bra produktionsskogar, och de var kala för 50 år sedan.