Herr talman! Jag fick svar delvis. Jag respekterar resonemanget kring självförsörjningsgraden. Men jag har vid ett antal tillfällen diskuterat med landsbygdsministern om detta med självförsörjningsgrad, och jag har också till landsbygdsministern ställt flera frågor om livsmedelsstrategi och förväntat mig att få något slags uppfattning om vart vi är på väg.
Hur mycket borde vi producera i Sverige för att det ska vara skäligt, för att vi ska kunna upprätthålla en levande landsbygd, för att vi ska kunna ha en bra, sund djurhållning och så vidare? Vi befinner oss i ett läge där den europeiska jordbrukspolitiken styr upp väldigt mycket av den produktion som sker i Sverige.
Men jag har aldrig fått något annat svar från landsbygdsministern. Jag förväntar mig naturligtvis inte att Erik A Eriksson ska kunna ge alla svaren, nu när han fick hoppa in i debatten.
Men det är lite bekymmersamt när Matlandet Sverige i dag enligt landsbygdsministern är svaret på alla de frågor som jag har ställt. Det innefattar allt detta med självförsörjningsgrad, det innefattar allt detta med livsmedelsstrategi, det innefattar också all den ökade sysselsättning som man enligt Moderaterna får inom landsbygden och så vidare.
Då blir jag lite förvånad över att vi aldrig någon gång kan få ett rimligt svar. Jag tyckte i alla fall att det fanns en ansats till att Matlandet Sverige nu kanske är lite mer pittoreskt. Men jag ska kanske inte säga det, för det är bra att vi höjer upp värdet på svensk matproduktion - det tycker vi socialdemokrater också. Men jag tycker att ansatsen kring Matlandet Sverige har fått väldigt stora proportioner i förhållande till vad som har sagts och vad som har blivit utfallet.
Min fråga är då: Finns det några tydliga, mätbara mål, som man kan mäta ut från Matlandet Sverige? Kan vi över huvud taget mäta in detta med ekologisk odling? Den ambitionen fanns ju tidigare, när man kom till makten 2006. Då satte man upp nivåer för ekologisk produktion och ekologisk odling.
Vad anser Centerpartiet om det?