Herr talman! Jag vill tacka Pyry Niemi för möjligheten att få dryfta frågorna lite vidare.
Vad gäller självförsörjningsgrad anser inte Centerpartiet att det ska vara satt något tal eller någon gräns. Jag bara konstaterar att dagens situation innebär att allt fler lantbrukare slutar där vi egentligen skulle ha ett generationsskifte. Jag tycker snarare att krutet ska sättas in där än att vi kanske ska satsa på att slå fast ett mål. Det riskerar att bli så att politiken sätter upp ett tak, ett mål eller ett önskemål som det sedan blir omöjligt att nå.
Exemplet är väl regelförenklingar. Där lovade man att man skulle minska regelkrånglet med 25 procent. Erlandsson är väl den enda som kanske har lyckats med den siffran. Det är otroligt svårt, när man kommer till sådan materia, att sätta upp ett mål. Detta tror jag är ännu svårare, eftersom det handlar om fria företagare, som i princip kan välja att emigrera allihop, så att vi kan stå inför en mycket besvärlig situation att inte ha några bönder, även om jag inte tror att det blir så.
Den andra frågan ber jag att du repeterar för mig.
När det kommer till ekoodling: Jag tycker inte att det ska behöva vara subventioner. Man har redan tidigare sett skillnader när det kommer till mjölkproduktion, som är det jag kan bäst. Den ekoodlare som har haft mjölkproduktion har haft ett bättre netto än den som har varit konventionell.
Vad gäller förbrukaren har det ändå fungerat bra med den modell som fanns tidigare. Problemet finns i konsumentledet, när konsumenterna inte köper produkten utan den blir stående i hyllorna och kanske blir tillbakakörd och i bästa fall blir biogas och inte ens det. Då har vi i alla fall inte lyckats.
Jag förstår andemeningen och tanken med att man ska satsa mer på detta. Men vi måste nog se till att det harmonierar mycket bättre, att vi får ett jordbruk som i så fall har tid på sig att ställa om, ungefär som man ställer om en bilpark eller en motorflotta. Detta är ännu krångligare än att ställa om en motor.