Fru talman! Det första jag skulle vilja säga är att den borgerliga regeringen är otroligt mån om att hela tiden se till att arbeta för kvalitet, säkerhet och säkra livsmedel i vårt land, men också i EU. Det finns ingen som helst tvekan på den punkten.
Men vi har olika vägar att gå. Det finns gemensamma lagstadgade krav vad gäller livsmedelssäkerhet och hygien. I mitt anförande nämnde jag - flera andra har sagt det också - att det inte ens ska behöva skrivas, för det är lag. Sedan har man möjlighet att ha mervärden och kunna märka de mervärdena utifrån vad konsumenten efterfrågar.
Det finns en hel rad olika aspekter. Rättvisemärkningen är viktig för min del. Det är än viktigare för mig att veta att jag köper kött från närbelägna gårdar i min egen bygd, till och med från granngårdar. Det är viktigt att veta var det är producerat och var grönsakerna är odlade. Det är den viktiga märkningen för väldigt många konsumenter.
Men vi har ett antal obligatoriska ursprungsmärkningar. Vi har prövat det. Det har varit jobbigt att komma dithän, men det är uppskattat av konsumenter. Nu går vi vidare. Nu visar vi en väg. Nu är det konsumenterna som kan trycka på. Producenter och företag inser att det här är viktigt ur marknadsföringssynpunkt. Det här är ett viktigt säljargument. Då finns alla möjligheter.
Inget hindrar ursprungsmärkning. Vi uppmuntrar till och med till fortsatt ursprungsmärkning. Men vi vill ta det på frivillig bog. Låt oss se om inte det går lika snabbt som det gick med transfetter, som har varit uppe tidigare. Frivillighet gick då snabbare än lagstiftning.