Herr talman! Det är många delar i Olle Thorells anförande som jag gärna hade kommenterat. Men jag får återkomma i mitt anförande senare.
Det är ingen överraskning att Socialdemokraterna vill ge allt till alla och klagar på att det finns brister i regeringens biståndspolitik.
Det finns skrivningar i Socialdemokraternas särskilda yttrande i detta betänkande som väcker frågor. Och det var en del som ledamoten sa från talarstolen som väcker frågor. I början av sitt anförande sa Olle Thorell till exempel att regeringen använder Ukraina som ett svepskäl för att lägga om biståndspolitiken. Jag tror att det var så han uttryckte det. Och jag måste säga att detta är ett ganska häpnadsväckande uttalande.
Socialdemokraterna påstår i sitt särskilda yttrande att Sveriges anseende som pålitlig och ambitiös partner i utvecklingssamarbetet är hotat och att regeringen har ett ensidigt fokus på närområdet.
För att vara tydlig: Närområdet betyder i denna kontext Ukraina.
Detta säger Socialdemokraterna samtidigt som de i nästa mening säger att det är rimligt att växla upp biståndet till Ukraina och vårt närområde, men att det inte är klokt att göra detta på bekostnad av stöd till andra länder.
Hur går denna ekvation ihop? Jag önskar att resurserna var oändliga. Socialdemokraterna kan i opposition låtsas som att man kan göra allt, men det kan man inte. Man måste förhålla sig till verkligheten, och man måste helt enkelt prioritera.
Regeringen gör prioriteringen att Ukraina ska bli det största mottagarlandet av svenskt bistånd. Delar Socialdemokraterna denna prioritering?