Herr talman! Tack, Magdalena Thuresson, för anförandet! Biståndet kopplas i reformagendan starkt till att främja handel, investeringar och svenska företagsintressen.
Om handelspolitiken kan användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet, men man ska vara noga med att det inte är detsamma som bistånd. Handelspolitiken och biståndspolitiken har olika syften och mål. Behoven är som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder, där affärsmöjligheterna för företag är små. Svenska intressen och affärsmöjligheter gynnas däremot mest i medelinkomstländer.
Vad händer då med människor som bor i sköra länder och som kämpar för demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer om vi överger dem? Det är länder som Somalia, Guatemala, Kambodja och Myanmar. Kan Moderaterna garantera att människor i de fattigaste länderna fortsatt kommer att prioriteras och inte överges genom den nya inriktningen för biståndet?