Herr talman! Jag har lyssnat på Socialdemokraternas anföranden och följt Socialdemokraternas politik kring biståndsfrågor och andra politiska områden under rätt lång tid. Och jag har en fråga.
Socialdemokraterna har en mycket hård hållning när det gäller att man inte ska föra samtal eller förhandla med Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Exempelvis 2019 bjöd den socialdemokratiska regeringen in till samtal om hur vi ska få bukt med gängbrottsligheten i Sverige. Regeringen bjöd in sju gruppledare i riksdagen men inte den åttonde från Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har varit mycket hårda med detta och har skällt som bandhundar på mig och mitt parti för att vi har sagt att man ska kunna prata med alla partier i riksdagen.
Samtidigt har Socialdemokraterna en helt annan uppfattning när det gäller samtal och förhandlingar med Hamas. Då har Socialdemokraterna i många år drivit linjen att man, om man läser i partiets motioner, ska sträva efter normalisering, att man ska förhandla med Hamas och att man ska inkludera Hamas.
Socialdemokrater har till och med varit involverade i att bjuda hit Hamasföreträdare. År 2006 träffade de till exempel flyktingministern Atef Adwan. Assam Tamimi, en Hamasideolog, var involverad i en diskussionsserie som bland andra S-studenter ordnade. Även Broderskapsrörelsen och Socialdemokrater för tro och solidaritet har varit involverade i detta.
Eftersom detta berör även attityden till biståndet till Palestina är min fråga till Olle Thorell: Varför vill Socialdemokraterna att man ska kunna normalisera, förhandla och inkludera personer som Yahya Sinwar och Ismail Haniya? Men Yasmine Eriksson som sitter fem meter bort får man inte ens föra samtal med om hur vi skapar lag och ordning i Sverige.