Fru talman! Detta kanske inte är det allra mest spännande betänkande som vi har haft på näringsutskottets bord, men vi ska väl ändå använda några minuter till att titta in i det.
Jag kan instämma helt och fullt i vad föregående talare har sagt angående byte av elleverantör.
Jag tänkte lyfta fram ett par andra frågor. Jag tycker också att det är bra att vi till dagens betänkande har bilagt det som hände vid näringsutskottets hearing kring säker strömförsörjning.
El är en allt viktigare del i människors liv, och att ha en säker strömförsörjning är en viktig uppgift. När vi nu har gjort oss så beroende av den här varan är det också vår uppgift att, utifrån de instrument som vi har till vårt förfogande, se till att det blir en säker strömförsörjning.
Jag tänkte lyfta fram frågorna om fjärrvärme och handläggningstider.
Fjärrvärme tycker vi nog alla är bra. Det är att effektivisera utnyttjandet av energiproduktion på ett optimalt sätt. Problemet är möjligtvis för kunden, som hamnar i en dålig förhandlingsposition.
Energimyndigheten har tittat på den väldiga prisspridningen mellan fjärrvärmeföretagen. Priset för att värma upp en normal villa varierar i landet från 38 till 90 öre per kilowattimme, och priserna har stigit med 3,9 % det senaste året.
Vi har, som på alla andra områden, en utredare som tittar på det här. Han kom med ett delbetänkande i december 2003, och utredningens resultat ska slutredovisas i september 2004. I delbetänkandet kunde vi läsa förslag om att fjärrvärmeverk inte ska få bedriva elproduktion, elnät och handel med el samtidigt, och man får inte ha samma styrelseledamöter och samma vd i de olika enheterna. Det är väl bra att man separerar det här, men det finns lite komplikationer på landsbygdsnivå. Glesbygdsverket har pekat på det i sitt remissvar, och jag vill gärna nämna det här för jag tycker att det är värt att ta på allvar.
EU:s elmarknadsdirektiv, artikel 15, ger möjlighet att skilja på beslutsfattandet för företag som har färre än 100 000 anslutna kunder. Det skulle bli förhållandevis större merkostnader för de små företagen om ett sådant här beslut skulle gå igenom. Och det förvånar mig lite att utredaren inte har föreslagit att vi ska ha samma typ av undantag som man har enligt EU:s direktiv. Jag tycker att det vore lämpligt att följa dem även på svensk nivå. Annars finns det en risk för att de mindre bolagen på marknaden köps upp av större koncerner och att det minskar den lokala förankring som människor på landsbygden tycker är viktig, och vi behöver många aktörer på marknaden. Vi ser tyvärr en elmarknad där aktörerna på flera områden blir allt färre, och det tycker jag är en olycklig utveckling.
Jag vill redan nu deklarera att jag tycker att vi ska titta noga på det här. Och jag skickar gärna signaler även till regeringen om att det är viktigt att beakta vad EU:s direktiv säger i det här fallet, även om utredaren har bortsett från detta.
Ja, det händer en del på elmarknaden, och när det gäller Energimyndighetens handläggningstider finns det en del att säga. De är anmärkningsvärt långa. När man frågar dem varför säger de att de arbetar på att korta handläggningstiderna. På transport- och nätenheten strävar man efter att komma ned till sex månader. Många elnät är gamla och behöver nya tillstånd, och jag menar att sex månader är en obeskrivligt lång tid för den som väntar på ett tillstånd.
Jag tror att det är viktigt att alla myndigheter i Sverige bygger upp tillitsfulla relationer till sina kunder. Då handlar det också om att kunden ska veta vad man kan förvänta sig för väntetid innan ett beslut kan levereras, och den väntetiden ska aldrig någonsin behöva vara sex månader. Förutsatt att rätt handlingar är inlämnade ska aldrig en tillståndsgivning behöva ta mer än två månader, enligt mitt förmenande. Jag tycker att det är rimligt att myndigheter i Sverige faktiskt lämnar en tidslimit inom vilken de ska lämna ett svar.
Många elnät är gamla och behöver nya tillstånd. Dessa ärenden hamnar högst i högen, och ändå tar det sex månader. Koncessionsärenden hamnar längst ned i högen. Sedan 1994 har man haft fyra koncessionsärenden. De som lämnades in i juni 1999 kom till Näringsdepartementet i juni 2000, alltså ungefär ett år senare, och beslut fattades ytterligare ett år senare, i maj 2001, så först ett år på Energimyndigheten, sedan ett år på Näringsdepartementet, och i andra änden sitter personer, som vill gå i gång med att bygga, arrangera, färdigställa, och väntar och väntar. Det är orimligt.
I november 2001 anmäldes ett koncessionärende till Energimyndigheten. Det levererades till Näringsdepartementet i april 2003, alltså ett och ett halvt år senare, och det ärendet har det ännu inte fattats något beslut om. Under 2003 inkom ytterligare två ansökningar. De avser mät- och reglerstationer för att överföra naturgas till Öresundsverket. Ingen av dessa är färdigberedd av myndigheten ännu. Det är orimligt att ha så långa handläggningstider. Det är orimligt att den som begär ett tillstånd ska behöva vänta en så lång tidsrymd. Det här måste det göras någonting åt. Det är angeläget och viktigt att Energimyndigheten tar tag i tillståndsgivningen.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar på att bara reservation 8 ska ställas under proposition.