Herr talman! I ett tidigt skede av en ny teknik är
det alltid de mäktiga, de rika eller helt enkelt de redan
starka som tar den nya tekniken i sin tjänst. Så var det
exempelvis med bilen. En bilannons i Dagens Nyheter
från år 1899, som jag tittade på i går, vände sig sär-
skilt till "Läkare, Embetsmän, Köpmän, Handelsre-
sande, Egendomsägare, Sommargäster m fl". Det var
ungefär likadant med telefonen. De första telefonerna
installerades hos industrier och affärsmän i de stora
städerna. Och det är lätt att förstå bl.a. därför att ny
teknik ofta är penningkrävande.
Ett samhälle genomgår inga stora förändringar en-
bart på grund av det förhållandet att en ny teknik
tillkommit, så länge den nya tekniken bara utnyttjas
av en mer begränsad skara. Men när den nya tekniken
får en mer allmän spridning så att den påverkar män-
niskors levnadsförhållanden förändras också hela
samhället på ett helt annat sätt än om tekniken skulle
ha hållit sig kvar hos endast den grupp som först tog
den i bruk. När den nya tekniken blir mer allmänt
förekommande får den ofta stor betydelse också i en
rent politisk mening. Detta gäller naturligtvis i syn-
nerhet ny teknik på kommunikationsområdet.
Ökade möjligheter för människor att kommunicera
minskar nämligen kraften hos den regering som vär-
nar sin makt genom att kontrollera kunskap och in-
formation. I många avseenden är kunskap makt eller i
varje fall en möjlighet till makt. Vanliga arbetare som
inte haft någon utbildning och inte heller haft tillgång
till information så att de har kunnat skaffa sig kunska-
per har i alla tider varit lättare att styra än andra.
Många diktaturer har byggt sin makt just med hjälp av
den stora oinformerade massan.
Ny teknik betyder olika saker för olika människor.
Medan bilen blev en nödvändig del i det dagliga arbe-
tet för t.ex. de köpmän och handelsresande som an-
nonsen i Dagens Nyheter från år 1899 vände sig till så
blev den kanske mer en lyxvara för andra människor
som inte direkt behövde den i sin dagliga gärning. På
ungefär samma sätt var det med telefonen.
Herr talman! När det gäller den senaste informa-
tionstekniken, som vi ofta kallar IT, har denna för-
modligen helt andra möjligheter än många tidigare
tekniker att snabbt få en bred spridning eftersom den
öppnar så många nya möjligheter. Jag tänker inte bara
på förändringar som informationstekniken skapar i
samhällets olika strukturer, t.ex. möjligheterna till
distansarbete och elektronisk handel, möjligheterna
för kunder att komma i kontakt med tillverkare och
leverantörer utan att behöva gå via olika mellanled
eller över huvud taget de möjligheter som skapas när
olika hierarkier och mellanskikt bryts upp och för-
svinner.
I stället tänker jag på det förhållandet att informa-
tion genom den nya tekniken kan nå ut dit den aldrig
nått tidigare. Man kan nog rent av säga att demokratin
ökar ju fler människor som kommer in och hämtar
information om t.ex. politiska beslut och över huvud
taget om det som pågår i politiska församlingar. När
politikerna blir medvetna om att allt de gör näst intill
avlyssnas av IT-användarna uppkommer en situation
då många politiker kanhända blir noggrannare med
sina olika förehavanden, vilket i många fall säkert
gagnar demokratin.
Det är självfallet lättare sagt än gjort att nå dithän
att varje människa verkligen skall utnyttja den nya
tekniken. För även om den nya tekniken innebär att
all världens information bokstavligt sett kan sägas
finnas vid var mans fingertoppar är det inte helt lätt
att få de grupper som inte har någon utbildning eller
de som aldrig sett utbildning som något stimulerande
att låta sig integreras i vad man skulle kunna kalla IT-
samhället. Över hälften av jordens befolkning har
aldrig talat i en telefon. Att tro att den delen av
mänskligheten utan vidare skall sätta sig vid da-
taskärmar är givetvis orealistiskt.
Många kommuner har i dag tagit informations-
tekniken i sin tjänst för att på elektronisk väg mark-
nadsföra och sprida information om sin verksamhet.
En del kommuner använder sin webbplats enbart för
att förmedla turistinformation, medan andra ger in-
formation om kommunens service. I en del fall lägger
man ut allmänna handlingar på nätet, men det som
läggs ut är högst varierande från kommun till kom-
mun. Det finns ingen gemensam policy för kommu-
nerna för hur Internet skall användas. Detsamma
gäller beträffande statliga myndigheter, verk och
statliga företag.
Ett bra exempel på en offensiv satsning på det här
området är riksdagens hemsida. Men det räcker inte.
Alla statliga myndigheter, verk och statliga företag
borde ha en strategi för användningen av IT som en
viktig del i sitt informationsuppdrag till medborgarna.
Även om det som bör göras skall ses som en ser-
vice till medborgarna, inte som en skyldighet, är frå-
gan ändå så angelägen att Moderata samlingspartiet
och Folkpartiet liberalerna anser att regeringen skynd-
samt bör återkomma till riksdagen med förslag till
samlade riktlinjer för en webbaserad information och
användning av Internet för kommunikation med med-
borgarna.
Men det är väsentligt att t.ex. konflikten mellan
säkerhet och öppenhet samt regler för diarieföringen
beaktas särskilt i sammanhanget. Vilka uppgifter som
helst kan naturligtvis inte läggas ut på nätet. Jag tän-
ker närmast på uppgifter i ärenden om enskilda män-
niskor.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.