Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Vi har under en lång tid, tror jag, sett fram emot COP 15. Nu har vi kommit så långt att förhandlingarna har börjat.
Min uppfattning är att den svenska regeringen har gjort ett hästjobb för att bereda vägen för ett framgångsrikt klimatmöte. Kristdemokraterna är pådrivande i regeringsarbetet, regeringen är pådrivande i EU och EU är pådrivande i världen. Nu är det upp till den politiska viljan i de stora utsläppsländerna om det ska bli ett framgångsrikt klimatmöte. President Obamas närvaro under mötets avslutning har ökat hoppet om en acceptabel politisk överenskommelse.
Det viktigaste är att industriländerna accepterar att minska sina utsläpp med minst 30 procent till år 2020 jämfört med 1990. För att finansiera åtgärder i utvecklingsländerna behöver man dessutom göra tydliga överenskommelser om hur mycket de rika länderna ska bidra med.
Att hejda klimatförändringen är nödvändigt om vi ska kunna bryta den globala fattigdomen. För oss kristdemokrater är det oerhört viktigt att de åtaganden om finansiering av klimatåtgärder som i-länderna gör är additiva, vilket betyder att pengarna till klimatåtgärder inte får tas på bekostnad av det traditionella biståndet.
Ett globalt klimatavtal är på intet sätt slutpunkten för vår strävan att bekämpa klimatkrisen. Snarare är det startskottet för en ökad aktivitet för att leva upp till åtagandena. Om vi ska klara av att minska utsläppen med 80-90 procent fram till 2050 krävs systematiska insatser redan nu.
Oavsett vad som beslutas i Köpenhamn kommer klimatet att bli varmare. Klimatförändringen är redan påtaglig i bland annat Afrika.
Effekterna av klimatförändringarna drabbar utvecklingsländerna särskilt hårt och försvårar möjligheterna att bekämpa fattigdomen. Samtidigt har dessa länder bidragit minst till problemet. Det är viktigt att västvärlden med EU i spetsen tar sitt ansvar och hjälper de länder som kommer att lida mest av följderna av våra utsläpp.
Om vi inte tar itu med klimatkrisen nu riskerar vi att både fattigdom och katastrofer blir vanligare i framtiden. Vi kristdemokrater anser därför att EU-budgeten ska få en ny budgetpost, klimatsäkerhet, som ska användas för insatser inom utvecklingsländerna i syfte att förbereda dessa på ett förändrat klimat. Varje industriland bör förbinda sig att betala en summa som baseras på en kombination av dess växthusgasutsläpp och ekonomiska styrka. En möjlig delfinansiering skulle kunna komma från auktionering av utsläppsrättigheterna för koldioxid inom EU:s handelssystem.
Fru ålderspresident! FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har beräknat att anpassningsåtgärderna i låginkomstländerna kan komma att kosta minst 80 miljarder dollar extra om året. Detta är långt ifrån de blygsamma siffror som hittills har varit uppe till diskussion inför Köpenhamn.
Jag tycker att det känns bra att kunna påminna om att alliansen i förra budgetpropositionen introducerade anslaget 1:13 Insatser för internationella klimatinvesteringar.
Nu har regeringen beslutat lägga 8 miljarder på snabbstart av stödet till utvecklingsländerna inom ramen för EU:s åtaganden. Det ska betalas 2010-2012.
Världen står inte bara inför en klimatkris utan också inför en ekosystemkris. Skogar, våtmarker och andra naturmiljöer trängs undan samtidigt som flora och fauna reduceras. Skyddet av biologisk mångfald kommer lätt i kläm när exploateringen av jordbruksmark, betesmarker, mineraler och timmer ökar i olika delar av världen.
Ett grundproblem består i att det ofta lönar sig bättre på kort sikt att till exempel kalhugga en regnskog - för att producera biffkor, soja eller palmolja på marken - än att bevara skogen för den nytta den gör som kolsänka, för att slå vakt om den biologiska mångfalden eller för att reglera både det lokala klimatet och vattenföringen i området. Det är tyvärr enkelt i dagens system att snabbt öka det finansiella kapitalet på naturkapitalets bekostnad. Så länge den situationen består finns det inte mycket hopp om att stoppa vare sig skogsskövlingen eller utfiskningen.
Den indiske ekonomen Pavan Sukhdev och hans internationella forskarteam konstaterar i sin internationella studie om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi, TEEB, att naturens många värden har en direkt ekonomisk betydelse för människors välbefinnande och för både företag och det offentliga. Det är därför nödvändigt att värdera ekosystemens tjänster ekonomiskt i samhället. TEEB-studien visar att investeringar i ekosystem och skydd av naturområden kan ge hög avkastning och starkare ekonomier.
Kristdemokraterna har varit drivande för att lyfta fram frågor om den biologiska mångfalden under Sveriges ordförandeskap.
Fru ålderspresident! Det behövs en helhetssyn för att skydda den känsliga havsmiljön. Det är därför bra att regeringen nu planerar att införa en ny, samlad havsmyndighet. Sverige har nått framgångar inom EU när det gäller att få Östersjön som ett pilotprojekt för en regional förvaltning. Förhoppningsvis kan ett fungerande samarbete kring vårt viktiga innanhav fungera som en förebild för andra geografiska regioner.
Mycket arbete återstår innan Östersjöns miljö är tryggad. Vi kristdemokrater lovade i vårt valmanifest att förbjuda fosfater i tvätt- och diskmedel. Det är ett löfte som vi har infriat i och med att regeringen notifierat EU om att Sverige inför ett förbud mot fosfater i tvättmedel. Tidigare under mandatperioden förbjöds fosfater i diskmedel. Vi vill nu gå vidare med att arbeta för ett europeiskt förbud mot fosfater i tvätt- och diskmedel, åtminstone i Östersjöområdet.
Jag vill säga några ord om internationellt miljö- och kärnsäkerhetssamarbete med Ryssland. Även om det inte handlar om någon stor delsumma i budgeten, 60 miljoner kronor, är det ett viktigt arbete som utförs i det sammanhanget till nytta för oss, Ryssland och för övriga Östersjöländer. Man skulle kunna säga att det är en pusselbit som behövs för att Östersjöområdet ska kunna utvecklas i positiv riktning när det gäller både miljö och säkerhet.
Några ord om rovdjur: Vi kristdemokrater anser att de fyra stora rovdjuren björn, varg, lo och järv utgör en viktig del i Sveriges fauna. Samtidigt är det viktigt att rovdjursstammarna utvecklas på ett sådant sätt att människors möjligheter att bo och verka på landsbygden inte äventyras. Rovdjursförvaltningen behöver ha en stark regional förankring och delaktighet hos befolkningen.
Kristdemokraternas politik utgår från verklighetens folk. Vi eftersträvar hållbara lösningar för hur vi människor kan leva i samklang med vår gemensamma naturmiljö som goda förvaltare.
Så vill jag som ny i miljö- och jordbruksutskottet rikta ett tack till de ansvariga i uppföljnings- och utvärderingsgruppen för ett bra arbete. Det visar på en vilja till samsyn som jag tror är viktig för att vi ska nå resultat när det gäller miljö och klimat. En sådan strävan och samsyn krävs också för ett bra resultat av klimatmötet i Köpenhamn.
(Applåder)