Fru ålderspresident! Det var ett imponerande anförande av Claes Västerteg. Det hade blivit än mer imponerande om han hade berättat vilken hans egen bedömning av klimatmålet var. Han hade ju ingen annan bedömning än den som den socialdemokratiska regeringen hade. Han var ju överens med oss.
När Sverige skrev på Kyotoavtalet fick vi möjlighet genom bördefördelningen att öka våra utsläpp med 4 procent. Vi valde i stället att gå till riksdagen med förslag om att minska våra utsläpp med 4 procent. Kanske Claes Västerteg minns vad Moderaterna då yrkade på? Jo, att vi skulle öka våra växthusgasutsläpp.
Men det var inte bara detta att vi lade fram ett mål. Vi lade också fast en skarp politik som flera allianspartier röstade emot. Vad hände? Jo, vi minskade våra utsläpp, men inte med 4 procent och inte med 8 procent.
Vi minskade våra utsläpp med 10 procent, något som hade varit omöjligt om kammaren i stället hade röstat på de borgerliga reservationerna.
Vi har inte bara en skarp politik. Vi har visat i regeringsställning att vi klarar att kraftigt överträffa de mål vi sätter upp.
Jag noterar att trots att Claes Västerteg hade två minuter på sig fanns det inte ett enda missgrepp som alliansregeringen hade gjort, inte en enda punkt där man kunde ha gjort något bättre. Alliansregeringen vet bäst. Kyrkan, miljörörelsen, folkrörelserna, u-länderna är ute och cyklar.
Jag är rädd att den inställningen kanske inte är den mest framgångsrika när vi ska leda internationella klimatförhandlingar.