Herr talman! Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag får inga svar på mina frågor. Arbetsmarknadsministern fick några konkreta och enkla frågor. Reglerna kunde omöjligtvis vara väl avvägda för fyra år sedan om de fortfarande är det och nivåerna inte har förändrats. Arbetsmarknadsministern vägrar att svara på det.
Arbetsmarknadsministern vägrade att svara på frågan om logiken i att uppmana till civil olydnad och teckna tilläggsförsäkringar. Arbetsmarknadsministern vägrade försvara varför han inte genomförde sitt obligatorium när han hade utrett det. Arbetsmarknadsministern vägrade att förklara sin regel som gör att det är bättre att vara heltidsarbetslös än att ta de påhugg som finns, än att följa det normala som varje arbetslös människa instinktivt känner, nämligen att hellre jobba en dag eller två dagar än att vara heltidsarbetslös. Där har arbetsmarknadsministern stiftat ett regelverk som omöjliggör detta. Arbetsmarknadsministern vägrar svara på varför.
Det är bara att notera, herr talman, att frågorna hänger fortfarande i luften. Det finns ett svar på frågorna, nämligen att det är samma högerpolitik i dag som 1871. Det är 1871 års fattigvårdspolitik som arbetsmarknadsministern står bakom, men det kan han naturligtvis inte säga i kammaren. Alla åtgärder han vidtar leder till samma ställe.
Innan mina fattiga sekunder har tickat ut här vill jag ändå passa på att tacka arbetsmarknadsministern. Även om politiken har varit katastrofal är arbetsmarknadsministern en trevlig debattör. Det har varit spännande debatter i kammaren. Tyvärr får jag väl inte möjlighet att återkomma till dem eftersom arbetsmarknadsministern efter valet kommer att bli arbetslös. Vad jag förstår står han inte till förfogande för omval till riksdagen, och därför kan han inte delta i kammaren som riksdagsledamot. Tack för tiden som har varit!