Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Arbetslöshetsförsäkringen skulle det handla om nu.
En av de första sakerna som den moderatledda regeringen gjorde efter valet var att förstöra den svenska a-kassan. Jag vidhåller det, även om arbetsmarknadsministern inte vill kännas vid det. Man sänkte taket för ersättningsnivån och försämrade villkoren. Dessutom höjde man avgifterna kraftigt. Dyrare och sämre - resultatet lät inte vänta på sig. Hundratusentals medlemmar lämnade a-kassorna. Kommunernas utgifter för socialbidrag ökade kraftigt.
Regeringen argumenterade då, hösten 2006, för att förslaget var väl avvägt, att det visst var så att försäkringen gav 80 procent i ersättning, även om det inte ens var fallet då. Nu har situationen försämrats ännu mer.
Nu, våren 2010, kommer TCO med en rapport som visar att den svenska a-kassan är nere i strykklass. Nästan ingen har i dag 80 procents ersättning. Den väl avvägda nivå som regeringen genom bland annat arbetsmarknadsministern argumenterade för hösten 2006 har skickat ned Sverige till 21:a plats bland OECD-länderna.
Frågan var vilka initiativ arbetsmarknadsministern tänkte ta för att rätta till de uppenbara problem som alla utom möjligen arbetsmarknadsministern ser när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Jag ska återkomma till att det är fler än jag som har synpunkter på det här.
Den andra frågan var om arbetsmarknadsministern tänkte ta initiativ till att höja nivån på ersättningen så att åtminstone den enligt arbetsmarknadsministern väl avvägda nivå som gällde 2006 återställs. Annars hamnar arbetsmarknadsministern väldigt snart i 1871 års fattigvårdspolitik, det vill säga att det inte kommer att bli någonting kvar av a-kassan.
Om det är så att arbetsmarknadsministern inte riktigt förstår sambandet mellan att inte höja taket och att a-kassan krymper skulle jag kunna förklara det för arbetsmarknadsministern.
Det finns frågor som uppstår ur svaret eftersom arbetsmarknadsministern fortfarande 2010 hävdar att förändringarna är väl avvägda. Där skulle jag faktiskt vilja att arbetsmarknadsministern konkretiserade sig och svarade mig på den frågan. Hur kunde en nivå som för fyra år sedan var väl avvägd fortfarande med samma tak vara väl avvägd 2010? Det är för mig en gåta. Det var en för låg nivå 2006. Det är förvisso sant. Det kunde jag och arbetsmarknadsministern ha haft olika uppfattningar om, men då påstod arbetsmarknadsministern att den nivån var väl avvägd. Då kan han omöjligtvis påstå att den fortfarande är väl avvägd, som arbetsmarknadsministern gör i svaret. Antingen for arbetsmarknadsministern med osanning 2006 och ville helt enkelt maskera sina verkliga avsikter att fortsätta sänka a-kassan kontinuerligt, eller också far arbetsmarknadsministern med osanning i dag. Det kan vara intressant att få reda på, men båda de här påståendena kan inte vara sanna.
Sedan är vi tillbaka på begränsningen av möjligheten att uppbära ersättning i samband med deltidsarbete. Där är det oerhört viktigt att inte arbetsmarknadsministern nu försöker smita undan konsekvenserna av den begränsningsregeln. Det är nämligen så, som Ann-Christin Ahlberg var inne på tidigare, att man har gjort ett antal förändringar i a-kassan.
När det gäller de deltidsarbetande var det inte bara så att man minskade antalet dagar som människor fick deltidsstämpla. Man förändrade också definitionen på vilka som skulle drabbas av den här regeln. Det gör att människor i dag får välja heltidsarbetslöshet i stället för att ta påhugg och göra det som samhället förväntar sig av dem, nämligen att ta första bästa jobb och jobba så mycket de kan. Det är en regel som arbetsmarknadsministern är ansvarig för. Jag vill ha ett svar på det nu.