Fru talman! Jag ska nämna några ord som fjälljakten ur ett europeiskt och EU-kritiskt perspektiv. Som medlemmar i Europeiska unionen är vi som bekant inte längre herrar i eget hus. Det tror jag att de flesta är medvetna om.
Det finns dock medlemsländer i EU som trots medlemskapet kämpar för den gamla nationalstatens invånare och deras intressen. Så tycker jag inte alltid fallet är med Sverige. Här tycks det i stället vara en dygd att låta sig bli överkörd av EU på medborgarnas bekostnad, allt för att vara våra nya herrar till lags.
EU har åsikter om en massa saker som i allra högsta grad borde vara nationella angelägenheter. Det kan till exempel vara hur många träd och buskar som ska vara tillåtna i våra svenska beteshagar, där man av någon outgrundlig anledning vill att alla beteshagar ska följa något slags europeisk standard. Ett annat nu aktuellt exempel som var uppe till debatt i går är hur EU nu lägger sig i Sveriges rovdjurspolitik.
Vi i Sverige har ett alldeles unikt kulturarv i Europa och världen. Många av våra värderingar och vår relation till djur och natur är djupt rotade i våra medborgare. Det är därför inte så förvånande att svenska jägare upprördes då regeringen implementerade ett överstatligt påbud att vi ska öppna för hela Europas jägare att bedriva småviltjakt på svenska statens mark.
Det känns därför väldigt bra att vi i dag tycks ha samlat en majoritet i riksdag för att ta strid för Sveriges jägare i frågan om småviltsjakten. För mig känns det självklart att landets invånare ska ha en särställning inom landets gränser. För mig känns det självklart att vi tillgodoser det behov av jakt som finns bland de svenska jägarna. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.