Fru talman! Sveriges ställningstagande är inte så extremt eller unikt. Mig veterligt har nämligen just denna kombination av tjänster som är knutna till detta inte testats någon annanstans. Därför är det inte klargjort.
Andra saker som är klargjorda är just att själva jakträtten inte är en tjänst, men det handlar om kombinationen av att kunna hyra ut tjänster. Jag vill ändå erinra om att den bedömning som gjordes från de svenska juristerna var att helikopterföretaget gick miste om inkomster för att de inte kunde sälja helikoptertjänster. Det var detta som låg till grund för den svenska värderingen.
Vi måste dra ut konsekvenserna av detta, för Helén Pettersson sade i sitt anförande att det inte finns stöd hos någon och att ingen har någon som helst nytta av det. Det är direkt felaktigt. Turismföretagen som säljer tjänster i anslutning till jakten får nämligen ett mindre utbud om det explicit är bara svenska jägare. Det är alltså direkt felaktigt.
Helén Pettersson vet också att turismföretagen ser detta som en viktig inkomstkälla: Man har en större grupp av utövare som man kan sälja sina tjänster till. Ur landsbygdsutvecklingssynpunkt och turismföretagssynpunkt är detta alltså naturligtvis en tillgång.
Jag skulle vilja passa på att fråga Helén Pettersson vilken grund hon har som väger tyngre än de fyra juristkonstellationer jag tidigare räknade upp? Jag vet att det finns en jurist som har en annan uppfattning och är anlitad av ett jägarförbund, men menar Helén Pettersson att denna kompetens väger tyngre än de fyra jag räknade upp? Detta handlar nämligen i grund och botten inte om politik.