Fru talman! "Varje människas grundläggande rättigheter ska respekteras. I det internationella arbetet för mänskliga rättigheter och jämställdhet är det avgörande att värna rättsstatens principer. Mäns våld mot kvinnor, sexuella trakasserier och hedersförtryck ska bekämpas i Sverige och globalt. Rasism, främlingsfientlighet och hatbrott är oacceptabelt var det än uppstår. Du ska ha samma chans till ett bra liv oavsett funktionsförmåga, könsidentitet och könsuttryck, sexuell läggning, trosuppfattning, var du bor eller varifrån du kommer. Nationella minoriteters och urfolks rättigheter ska skyddas." Det gäller i Sverige och överallt i världen.
Det här är från Miljöpartiets valmanifest. Efter den generella beskrivningen av hur vi ser på de frågorna har vi också ett vallöfte om att inrätta "en oberoende institution för mänskliga rättigheter". Det är verkligen på tiden.
Fru talman! Jag tror att det krävs två saker: att lyssna på omvärlden och att ha en gnutta mod. Jag kan lägga till en tredje. Det krävs också tålamod.
Att lyssna på omvärlden handlar om att följa det internationella samfundets rekommendationer och ta till oss av kritiken mot att vi inte har haft ett oberoende institut för mänskliga rättigheter. Redan 1993 uppmanade FN:s generalförsamling medlemsländerna att inrätta institut för mänskliga rättigheter, och Sverige har återkommande fått rekommendationer om att vi bör göra det. År 2015 accepterade Sverige sådana rekommendationer inom ramen för FN:s allmänna råd för mänskliga rättigheter. Med inrättandet kan Sverige ansluta sig till sina grannländer Norge, Danmark och Finland som i dag har MR-institut i enlighet med Parisprinciperna.
Det handlar också om en gnutta mod, för den som darrar på manschetten vågar inte rigga ett system som på riktigt utför en oberoende granskning av det arbete som man själv, ens parti eller en regering som det egna partiet är en del av utför. Det kräver mod att öppna upp för oberoende granskning.
Moderaterna avslår hela förslaget, eftersom de inte vill ha institutet i en ny myndighet. Det är lite som att kasta ut barnet med badvattnet. Det är svårt att förstå hur oberoendet ska kunna garanteras om institutet ingår i en annan myndighet. Risken är att ett institut under en annan myndighet inte skulle godkännas av Ganhri, som är det ackrediteringsinstitut som bedömer vilken status ett svenskt MR-institut får.
De organ som anses uppfylla Parisprinciperna fullt ut tilldelas A-status. Det betyder att man har rösträtt i Ganhri. En institution med A-status får också tillgång till FN-systemet, vilket innebär att den kan delta och uttala sig vid granskningar som genomförs av FN:s råd för mänskliga rättigheter och delta i möten med FN:s olika konventionsorgan. Så i princip säger Moderaterna nej till den här oberoende granskningen av hur en svensk regering lever upp till sina åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter och riskerar att Sverige, av alla länder, inte når den högsta statusen för sitt institut för mänskliga rättigheter. Den risken är Miljöpartiet inte villigt att ta.
Liberalerna, Centern och Sverigedemokraterna oroar sig för att institutet ska vara opinionsbildande och att frågorna politiseras. Om man menar att det blir en partipolitisk påverkan faller ansvaret tungt på oss politiker, bland annat oss här i riksdagen. Det är jätteviktigt att det inte blir partipolitik av det här. Men att sprida information och öka kunskap om mänskliga rättigheter är något man inte kan göra för mycket av.
För oss i Miljöpartiet har det varit viktigt att institutet ska bli oberoende och tillräckligt slagkraftigt. De möjligheterna finns nu för institutet eftersom regeringens förslag utgår från Parisprinciperna, som beskriver vilka minimikrav som ska gälla för ett institut som detta.
Det vi nu inrättar är en tung, faktabaserad myndighet med bred förankring i det civila samhället och med de politiska partierna på behörigt avstånd. Det regleras i lag att styrelsens ledamöter ska ha sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet av kvalificerat arbete inom följande verksamhetsområden: det civila samhället, rättsväsen och advokatverksamhet samt forskning och högskoleutbildning.
Syftet med institutet är att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, som vi har åtagit oss att följa. Det handlar till exempel om våra grundlagar, Europakonventionen och andra konventioner på området mänskliga rättigheter. Det är sådant som redan gäller i Sverige i dag, men institutet ska bidra till att rättigheterna verkligen säkerställs. Det gäller exempelvis funktionsrättskonventionen.
Det är därför viktigt att institutet, både i sak och för dess status, har den uttalade möjligheten att föreslå för regeringen att Sveriges folkrättsliga åtaganden utvidgas inom området mänskliga rättigheter. Det här motsätter sig en del av konstitutionsutskottet.
Utskottet menar att även utan en sådan uttrycklig bestämmelse som föreslås i lagen skulle institutet vara oförhindrat att uppmärksamma regeringen på frågor som rör skyddet av mänskliga rättigheter. Jag tolkar KU-språket som att det här innebär att man tycker att institutet ändå ska kunna lägga fram dessa förslag men att det inte ska stå tydligt i lagstiftningen. Det här handlar dock inte bara om sakfrågan utan också om institutets status i andras ögon. Det ska uppfylla kriterierna för att erhålla den högsta statusen. Då är bedömningen att det krävs att institutets möjligheter att göra det uttryckligen är inskrivna, trots att alla myndigheter, i enlighet med vår förvaltningsmodell, kan lämna förslag inom sina områden. Precis som flera före mig har påpekat är det regering och riksdag som hanterar besluten om sådana åtaganden, i helt korrekt konstitutionell ordning.
Fru talman! Det verkar ibland finnas en föreställning om att mänskliga rättigheter är något neutralt. Det är det inte. Det ska inte politiseras; det är av yttersta vikt att institutet är politiskt oberoende. Varje regering ska, oavsett färg, granskas lika noggrant. Det här får inte vara en partipolitisk fråga, och det kommer inte att bli det om de politiska partierna respekterar den oberoende granskningen.
Mänskliga rättigheter däremot är i allra högsta grad en politisk fråga. Att stå upp för alla människors lika och okränkbara rättigheter är inte neutralt. Demokrati är heller inte neutralt. Det finns de som gör andra antaganden och som vill att världen ska se ut på ett annat sätt. Att stå för demokrati och mänskliga rättigheter är kraftiga ställningstaganden för den värld vi vill se, och det är en tydlig markering mot vad vi inte vill se.
Med det här yrkar jag bifall till reservation 2, och jag ser fram emot att se Sveriges institut för mänskliga rättigheter etableras.