Herr talman! Det måste kännas jobbigt att stå och argumentera mot vartenda tillkännagivande. Det är ju rätt många vid det här laget, just i det här utskottet, år efter år. När sedan regeringen på grund av tillkännagivanden måste göra det så måste man gå in och försvara samma saker. Jag förstår att man känner sig kluven.
Frågan är därför vem som egentligen vill komma bort från ämnet. Jag ser att det uppenbarligen finns stora problem. Man kan ju inte hävda att vi försöker komma bort när vi vill hantera sexualbrotten och få fler fällande domar genom att trycka fram ett tillkännagivande som innebär att man skärper lagstiftningen. Det är ett ganska konstigt resonemang. Tillkännagivandet innebär ju att vi ska skärpa lagstiftningen, inte motsatsen. Det är Annika Hirvonen Falk som strävar emot i det här fallet.
Sedan är det de facto så att även om utredningen nu har gjort ett fantastiskt jobb är det fortfarande bara en utredning. Det krävs lite action också. Det krävs en proposition. Det krävs någonting att behandla. Men det finns, som jag inledde mitt anförande med att säga, en osäkerhet utifrån en del i regeringen ingående partier vad gäller viljan att de facto gå fram med förslag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor
Kommer ni att göra det? Om ni inte kommer att ha helt skilda uppfattningar tycker vi att det är positivt. Men vi känner en stor osäkerhet inte minst efter den debatt där bland andra Annika Hirvonen Falk deltog för ett par veckor sedan, eftersom det då uppenbart skilde sig åt mellan regeringspartierna.