Herr talman! Räknar man antalet polisanställda totalt har det blivit fler. Men jag talar om poliser, och de har blivit färre. Vi hade detta uppe för drygt en vecka sedan och ställde samma fråga till inrikesministern. Han sa inte emot. Det finns mindre än 20 000 poliser, under er regering.
Dessutom räknar Socialdemokraterna och Miljöpartiet in aspiranterna i denna siffra. Jag har kontrollerat detta med bland annat Polisförbundet innan jag gick hit till kammaren. Regeringen räknar in aspiranter när man säger att vi aldrig har haft så många poliser i Sverige. Det stämmer inte. Det är fel.
Aspiranter är studenter vid de tre lärosätena Umeå, Växjö och Södertörn. Vi måste bygga den här debatten på fakta och sanning. Antingen har vi fler poliser eller inte.
Dessutom har 950 poliser slutat bara under förra året, varav ca 200 gick i ålderspension. Resten har slutat av andra skäl. Det är klart att detta påverkar antalet poliser totalt. Det är därför vi har olika budgetförslag och olika ambitioner i polisbudgeten.
Det var dock inte detta som var debattens fokus när vi talar om detta betänkande. Vi talade om blåljuspersonal och attacker mot dem i de utsatta områdena. Frågan var varför det ska behöva ta tre år innan man kan skärpa straffen. Jag fick inga bra svar, annat än att allting måste utredas. Då jämförde jag med frågan om barnäktenskap och vårt initiativ i civilutskottet, där vi var beredda att lägga fram lagstiftning i riksdagen, för vi har den möjligheten. Dagen efter bjöd regeringen in oss och sa: Låt oss göra upp!