Herr talman! Jag kan inledningsvis konstatera att Roger Haddad inte fick mycket till svar på frågan om det är fler eller färre poliser. Men det var inte det jag tänkte fråga om.
När vi besöker poliser runt om i landet ser vi hur områdespoliser får fajtas för att få fortsätta arbeta med det brottsförebyggande arbetet. De dras till andra saker. De dras till ingripandeverksamhet. De kan behöva ta av sig uniformen och jobba civilt som spanare för att täcka de hål som uppstår med tanke på de stora problem som finns i Sverige men också i polisorganisationen.
Samtidigt vet vi att utredningar prioriteras ned. Grova brott prioriteras ned i utredningar. På en polisstation som jag besökte sa man: Vi kan bara prioritera utredningar och utredningsverksamhet där vi har häktade personer just nu. Allt annat får ligga på vänt.
Mot bakgrund av hur det ser ut inom polisen skulle jag vilja be Annika Hirvonen Falk ge mig ett exempel på mindre angelägna arbetsuppgifter som kan prioriteras ned, som inte redan är nedprioriterade. Annika Hirvonen Falk sa i sitt anförande att man kan ägna sig mindre åt mindre angelägna arbetsuppgifter. Jag skulle vilja ha ett exempel på en sådan arbetsuppgift som inte redan är nedprioriterad, när grova brott prioriteras ned och när områdespoliser tvingas göra annat än just det brottsförebyggande arbetet.