Herr talman! Frågan var om Solveig Zander hade träffat någon långtidssjukskriven som var orolig över det som kommer att hända eller har hänt. Det var min fråga. Att du har träffat en långtidssjukskriven tar jag för givet.
Det låter på er som om de människor som vi pratar om inte finns. De existerar inte. Ni tar någon enstaka positiv här och någon där. Alla övriga låtsas ni som om de inte finns och att de är något som vi hittar på.
Har du någonsin träffat en långtidssjukskriven som varit orolig?
Ett exempel på att kastas ut är att man kastas ut från sjukförsäkringen med en viss ersättning till ett försäkringslöst tillstånd. Man är utan ersättning i 87 dagar. Förnekar Solveig Zander att människor kan hamna där? Det finns de som får leva utan ersättning under karenstiden, i nästan tre månader. Det tycker jag är att kastas ut. Man kastas ut från trygghet. Man kastas ut från välfärdssystemet. Man kastas ut från sitt sammanhang.
Vad ska den personen leva av?