Herr talman! Det var ett lite konstigt svar.
Jag vill bara tydliggöra för kammaren, så att det inte råder några tveksamheter, att inget av oppositionspartierna någonsin har haft en tanke på att dra ut på processen. Det vi har sagt är att det inte räcker att höra tre remissinstanser och att vi därför är beredda att när som helst på dygnet träffa remissinstanser. Svaret från majoriteten var då: Det kan ni göra själva om ni vill. Vi tänker inte göra det.
Skälet till att Försäkringskassans generaldirektör fick möjlighet att träffa utskottet var att vi begärde ett extra sammanträde och att ni inte hade möjlighet att rösta ned det. Det är ett minoritetsskydd som finns i den demokrati som vi lever i. Det är jag väldigt glad för. Och vi har aldrig haft ambitionen att låta det dra ut på tiden.
När det gäller frågorna om Försäkringskassans anslag svarade Solveig Zander att man med jämna mellanrum i tilläggsbudgetar har lagt på extra anslag, och det är helt sant. Det är så som den här regeringen har hanterat Försäkringskassans budget. Man har kraftigt skurit ned på förvaltningsanslagen och har sedan gjort tilläggsanslag. Tre tilläggsanslag per år har inte varit ovanligt. Men nivån har ändå inte kommit upp till den som var innan man skar ned i förvaltningsanslagen. Man har lekt jojo med Försäkringskassans budget, och det har inte på något sätt gjort det lättare för Försäkringskassan att planera sitt arbete.
Dessutom har man genomfört en massa extra reformer: en tandvårdsreform som inte ger bättre tandvård, en jämställdhetsreform som inte ger bättre jämställdhet, ett vårdnadsbidrag som låser in kvinnor i hemmen och en sjukförsäkringsreform som inte ger ersättning till den som är sjuk. Så det är klart att det är lite tufft på Försäkringskassan.
När man nu stiftar och skriver en lag tre veckor innan den ska träda i kraft, panikartat än en gång, tycker jag inte att det är orimligt att fråga: Kommer man att säkerställa att Försäkringskassan klarar av det här och har tillräckligt med resurser? Vad är den juridiska skillnaden mellan allvarligt sjuk och mycket allvarligt sjuk? Hur hanterar man bristerna i rättssäkerhet? Och hur många människor berörs av förändringarna?