Herr talman! Jag ska prata om dem som har arbetsförmåga bland de 55 000 som kommer att omförsäkras nästa år. Det handlar om människor som har en lång sjukskrivning bakom sig. De har varit sjukskrivna i minst två och ett halvt år och i de flesta fall ännu längre: fyra, fem, sex eller sju år. Om de inte har blivit bättre på alla dessa år, varför skulle fortsatt sjukskrivning nu göra dem friskare?
Jag har några frågor med anledning av Socialdemokraternas vallöfte om obegränsad tid i sjukförsäkringen som damp ned här i kammarfoajén i förrgår. Jag såg det på tv. De frågor som väcks av detta vallöfte - det måste ändå anses vara ett bindande löfte - är: Ska Försäkringskassan pröva människors arbetsförmåga? När ska Försäkringskassan i så fall pröva arbetsförmågan om tidsgränserna tas bort? Vad ska läkarna ge Försäkringskassan för slags underlag för bedömning? Ska läkarnas medicinska beslutsunderlag slopas? De ger ju rekommendationer om längden på sjukskrivningen.
Om det inte är arbetsförmågan och inte heller medicinska beslutsunderlag, är det då människors känsla av sjukdom som ska avgöra längden på sjukskrivningen?
Det enda anständiga är att de som har arbetsförmåga omförsäkras till Arbetsförmedlingen för att de ska få hjälp och ta ett första steg på vägen mot självförsörjande och oberoende. Den nya sjukförsäkringen fokuserar på arbetsförmågan och inte på arbetsoförmåga, men alla allvarligt sjuka får vara i fred i sjukförsäkringen. De prövas inte. De skyddas av undantagen som vi ska besluta om.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.