Fru talman! Jag tackar Sven Otto Littorin för svaret. Utgångspunkten är given. Varje människa ska ha rätt till att genom arbete bidra till sin egen försörjning. Ett eget arbete ger ekonomisk frihet men också möjlighet till personlig utveckling och delaktighet. Det gäller alla.
I min interpellation har jag valt att fokusera på en grupp människor som har extra svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden, nämligen unga med funktionsnedsättning.
Sven Otto Littorins svar ger en känsla av att vi lever i den bästa av världar och att regeringen har fullständigt grepp om frågan. Så är det dock inte.
Trots att en funktionsnedsättning aldrig ska få vara ett hinder för att få ett arbete är det ändå så för många i praktiken.
Tidigare socialdemokratiska regeringar har inte räckt till; det är viktigt att säga. Men den borgerliga regeringen missade till och med under brinnande högkonjunktur, när det gick som allra bäst för Sverige, att höja sysselsättningen för en grupp människor som har det svårt. Vi såg en sjunkande sysselsättningsnivå för människor med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga redan innan krisen slog till, och efter krisen har problemet accentuerats.
Lägg därtill denna regerings stora misslyckande, ungdomsarbetslösheten. Den är en av de högsta i Europa. Också där låter Sven Otto Littorin ganska nöjd med sakernas tillstånd.
Där har ni situationen som den är. Unga har det svårt, och med en funktionsnedsättning blir det minst dubbelt så svårt.
Vad är det vi ser? Jo, att få lämnar daglig verksamhet för arbete. Vi ser också att många ungdomar som lämnar särskolan går direkt till aktivitetsersättning och har aldrig fått chansen till ett jobb. Vi ser dessutom en ökning av antalet förtidspensionerade.
Det sker trots att Sven Otto Littorin här beskriver att vi lever i den bästa av världar och att han är nöjd med de insatser han gjort.
Jag hade hoppats på ett helt annat svar, ett mer offensivt svar, ett som utgick från att den politik som den här regeringen nu genomfört under fyra år inte fungerar, den han beskriver i sitt svar. De förändringar av sjukförsäkringen som har gjorts har särskilt drabbat den här gruppen, unga med funktionsnedsättning.
Jag hade hoppats på en arbetsmarknadsminister som var ivrig och funderade på nya grepp, nya tag. Hur vill han och den borgerliga regeringen se att arbetsmarknaden öppnas upp för unga med funktionsnedsättning? Hur vill regeringen bidra till att arbetsmarknaden blir mer inkluderande?