Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet.
Även jag är glad att vi äntligen har fått den här
förändringen till stånd. Det är ett förslag som Miljö-
partiet har motionerat om i flera år, ett förslag som
medför att funktionshindrade med personlig assistans
får behålla sin assistans även efter fyllda 65 år.
Under åren har det varit många som oroat sig in-
för 65-årsdagen. De har varit oroade över att förlora
sin assistans och få ett försämrat liv. Det är ju inte så
många år sedan de fick den här möjligheten, och den
förbättrade deras liv väsentligt.
Jag tycker att det är synd att förslaget inte också
innehåller en möjlighet att få utökad assistans efter 65
år. Samma regel borde gälla för alla som har ett be-
hov av personlig assistans, oavsett ålder.
Vissa grupper inom handikapprörelsen har be-
gripligt nog jublat över det här förslaget och uttalat
att de ser det som ett första steg i en viktig riktning.
Efter vad jag har hört har de inte vågat bråka för
mycket om möjligheten att utöka timmarna även efter
65-årsgränsen. De har sagt sig vara rädda att den här
reformen då kanske skulle fördröjas. Därför har de
även sagt till mig: Bråka inte så mycket om den biten,
utan återkom med den längre fram!
Vissa andra grupper inom handikapprörelsen har
däremot varit väldigt besvikna över att denna möjlig-
het till utökad tid inte finns med och också kritiskt
uttalat det. Jag förstår dem. Jag skulle själv gärna ha
ställt mig bakom den reservation som finns, men
eftersom det här är en ekonomisk fråga och det i
budgetöverenskommelsen inte finns utrymme för den
ökade kostnad detta skulle medföra har jag själv inte
haft möjlighet att lägga fram ett liknande förslag. Jag
anser dock att det finns möjlighet att återkomma till
den frågan i kommande budgetsammanhang.
Lars Elindersson tog upp att han anser att betal-
ningsansvaret för personlig assistans borde återgå till
staten. Jag tycker faktiskt att det är en fråga man kan
diskutera. Det finns nu en stor orättvisa mellan olika
kommuner. Många små kommuner har väldiga besvär
ekonomiskt med detta. Jag tycker alltså att det är värt
att diskutera den frågan.
Kerstin Heinemann tog upp problemet med två
huvudmän. Det ingår också i den här frågan. Det är
alltid besvärligt med två huvudmän som försöker
knuffa kostnaderna till varandra.
Jag yrkar som sagt bifall till hemställan i betän-
kandet.