Herr talman! Jag ska först lite grann kommentera det som Jan-Olof Larsson tog upp här om Folkpartiets valaffischer. Han gjorde en parallell som jag inte riktigt förstod om ordning och reda i skolan. Men jag kan bara meddela att det är den skolpolitik som nu genomförs och som enligt undersökningar har stöd av 80 procent av befolkningen. Så det känns inte så bekymmersamt.
Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Man kan konstatera att det är ett mycket mångfasetterat betänkande, och det är många frågor som tas upp. Jag kommer därför att koncentrera mig på några grundläggande punkter.
Det har tidigare i dag konstaterats att den gemensamma fiskeripolitiken inom EU är det medel som vi har för att skapa ett långsiktigt hållbart fiske inom biologiskt säkra gränser. Och det internationella havsforskningsrådet Ices rådgivning är central i det sammanhanget. Jag har ingen annan känsla än att det egentligen är utgångspunkten för alla typer av förhandlingar. Sedan hamnar man kanske inte riktigt där. Men det är det som är utgångspunkten.
Hotade bestånd ska byggas upp igen genom återhämtningsplaner. Det ska vara långsiktiga planer så att yrkesfisket vet vad man har att förhålla sig till och så vidare. Och det ska vara förutsägbart. Därför tycker jag att det är väldigt bra att Sverige har en aktiv och pådrivande roll inom EU. Vi har höga ambitioner, och det kommer kanske inte alltid fram exakt i våra utgångspunkter här. Men jag tycker att den nuvarande regeringen har lyckats väldigt bra med att driva utvecklingen i rätt riktning.
Något som tas upp i utskottstexten och även i de särskilda yttranden som finns både från Socialdemokraterna och från Miljöpartiet är att dialogen och samarbetet mellan forskare, myndighet och näring måste förbättras för att man gemensamt ska få fram de bästa lösningarna när det gäller långsiktig förvaltning. Det tycker jag är bra. Men varför har det blivit som det har blivit? Varför talar inte forskare och fiskare med varandra? Jag tror faktiskt att det är på sin plats med lite självkritik från den politiska världen också som egentligen har bidragit till låsningarna i den dialogen. Det är alltså de politiska besluten som till stor del har skapat dessa motsättningar. Så är det. Därför tycker jag att den förra majoriteten ska ha lite självkritik i detta sammanhang.
Herr talman! Jag ska därefter gå över till att tala om det långsiktigt hållbara fisket. Jag tänkte ta upp en sak i det sammanhanget. Det är ett problem som jag har tagit upp många gånger här i talarstolen, och det är något som också EU-kommissionen nu jobbar alltmer med. Det handlar om att man slänger tillbaka väldigt mycket död fisk i havet, så kallat utkast. Det är helt orimliga proportioner, och det är helt oacceptabelt ur alla synpunkter. Det finns bara förlorare i ett sådant system. Det strider mot all typ av långsiktig förvaltning.
Nu har kommissionen kommit ut med ett meddelande om detta. Det är bra att man jobbar för ett förbud mot utkast av fiskefångster. Det gäller att man över huvud taget inte ska få bifångster. Det kan handla om var man fiskar och vilka redskap som man använder och så vidare. Men det som man också ska ta med i diskussionen är att regelverket i sig faktiskt har skapat väldigt mycket utkast, bland annat i fråga om det blandfiske som finns på västkusten. Det är lite lättare inom fiske där man egentligen har en målart och där man inte får så många bifångster. Men just i blandfisket, när vissa kvoterade arter håller på att ta slut, kastar man tillbaka dem i havet. Precis som Wiwi-Anne Johansson sade förut är det de facto så att för varje landad torsk så har ytterligare två strukit med, men de ligger kvar döda i havet.
Den regionala rådgivande nämnden för Nordsjön initierade försök i Kattegatt då man tar fiskeansträngningen som begränsning med så kallade havdagar. Det är väldigt viktigt att det kommer i gång. Nu har man bestämt ett datum - den 1 januari 2008. Och jag förutsätter att regeringen fortsätter att vara pådrivande i detta fall. Det är, som sagt, väldigt olyckligt att det inte kom i gång den 1 januari 2007, som det var sagt från början.
En annan viktig faktor i detta sammanhang är att man utvecklar selektiva redskap. Man kan faktiskt ha selekterande redskap både vad gäller art och mått på fångst.
Tidigare talades det här om Europeiska fiskerifonden. De pengarna ska även gå till att utveckla just selektiva redskap.
Herr talman! När det gäller det kustnära fisket står vi i Folkpartiet naturligtvis bakom att regelverket måste anpassas så att det kustnära småskaliga fisket stärks.
I grunden finns det - jag vet inte om jag missuppfattat detta eller om jag uppfattat det underförstått - ingen motsatsställning i att ha ett regelverk som är anpassat både till det kustnära småskaliga fisket och till "övrigt fiske". Båda fisketyperna måste finnas. Men i båda segmenten måste det finnas en balans mellan fiskeflottan och den fångst som tas upp.
Det måste finnas en typ av fiskeflotta som fångar fisk och som landar så pass mycket att man dagligen kan försörja Sverige med konsumtionsfisk. Det är
en
typ av fiske. Där ska det vara balans.
Det kustnära fisket har kanske en mycket mer lokal marknad. Förädling på stället ska också finnas. Men regelverket får inte skapa obalanser.
Fru talman! En viktig ingrediens här är den regionala och lokala samförvaltning som det arbetas med. Det har visat sig att det är en väldigt framgångsrik väg när de människor som det till vardags handlar om får vara med och skapa regelverken utifrån givna ramar. Det ger väldigt bra resultat.
Som också nämnts tidigare i debatten är det första riktigt bra exemplet det avtal som skapades i fråga om Koster- och Väderöfjorden och räkfisket där. Fiskare, forskare, kommuner och länsstyrelse skapade ett avtal som man nu följer. Alla accepterar det, och det fungerar väldigt bra.
Jag har många gånger i denna talarstol uttryckt att jag är helt övertygad om att om yrkesfiskarna bara får en chans att ta ansvar kommer de med råge att göra det. All erfarenhet säger det.
Fiskeriverket har gjort, kan man säga, en utvärdering av det samförvaltningsinitiativ som den förra regeringen tog. Man har konstaterat att en utveckling mot en ökad samförvaltning är beroende av ett aktivt stöd och en resursförstärkning. Den rapporten behandlas nu i Jordbruksdepartementet. Men det kan redan nu konstateras att lokal samförvaltning verkligen har en plats i det långsiktigt hållbara fisket.
I reservation 1 har Socialdemokraterna, kan jag konstatera, lånat en text från en folkpartimotion. Det är tydligen melodin för dagen. Av naturliga skäl har man utelämnat en sats i slutet av texten. Den sista meningen i vår motion var nämligen en kritik mot att den socialdemokratiska regeringen när den började jobba med samförvaltningsinitiativet inte säkrade finansieringen. Därmed blev det en väldig tröskel för att komma i gång. Vi i Folkpartiet har hela tiden tyckt att det var felaktigt.
I alla kontakter som varit med dem som jobbat med detta har det i många stycken varit en nästan oöverstiglig tröskel. I övrigt är vår text intakt.
Fru talman! Fiskerikontrollen är - tråkigt nog, eller kanske av naturliga skäl - nödvändig för att förhindra illegalt fiske. Men ett krav på en kontroll är att den ska vara väldigt ändamålsenlig och effektiv.
Nu har ansvaret ändrats inom fiskerikontrollen. Från den 1 januari har Fiskeriverket hand om landningskontrollerna och kvalitetskontrollerna, medan Kustbevakningen har hand om kontrollerna till sjöss. Det här samarbetet verkar trots allt kunna utvecklas till någonting riktigt bra.
En sak som vi i Folkpartiet drivit - säkert har också andra partier gjort det - gäller det som det talas om i utredningen
Den svenska fiskerikontrollen - en utvärdering
. Där talas det om en effektorienterad styrning av fiskerikontrollen innebärande att man inte kontrollerar kvantitativt längs hela gränsen, helt slumpmässigt, utan att man analyserar var risken är störst för att oegentligheter begås.
I betänkandet tar man upp att kontrollen blir mer riskbaserad. Vi tycker att det är väldigt bra att man går den vägen. Det ska inte vara så att varje fiskare som ändå sköter sin loggbok och sina kvoter och sådant närmast ska känna sig överkontrollerad och på något vis hela tiden misstänkt.
Det är också väldigt viktigt att regelverket är enkelt och tydligt så att man kan förstå det och följa det. Jag tror att mycket av problemet med de överträdelser av fiskerireglerna som sker är att det är väldigt krångligt att följa reglerna.
Fru talman! Jag ska ta upp en liten sak till trots att jag kanske har jag överskridit talartiden något. Det gäller då märkningen av fisk. Jag vet att konsumenternas makt i sammanhanget - om den styrs rätt och man kan göra ett val - är väldigt stark. Därför tycker jag att det är väldigt bra att Sveriges Fiskares Riksförbund tog ett mycket lovvärt initiativ i och med att man började märka fisk. Svensk fisk blir som ett varumärke. Det blir konsumenten som väljer. På sikt kommer det att gynna det svenska fisket, tror jag.