Fru talman! Det är fascinerande att lyssna till denna debatt och få ta del av frågor som rör fisk. Jag hör till dem som har växt upp med fisk, så landkrabba jag kan ses som. Jag hade en något yngre bror som tyckte att det där med att meta var väldigt roligt bara någon satte på masken och tog bort fisken. Det fick syrran göra.
Fisk är en resurs som ska vårdas, brukas och inte förbrukas. Det gäller allt som havet och sjöarna innehåller. Det ska vårdas, brukas och inte förbrukas. Biologisk mångfald kan vi säga, om vi använder det mer byråkratiska språket.
Så skulle man kunna sammanfatta Kristdemokraternas syn på fiskepolitiken, och jag skulle kunna gå ned och sätta mig igen. Men jag vill ändå göra några ytterligare kommentarer både till detta betänkande och till fiskepolitiken.
Fiske har bedrivits och kommer att bedrivas av människan. Men det har inte alltid skett på ett hållbart sätt. Det har vi kunnat se konsekvenserna av. De senaste tio åren - jag tror att Rune var inne på detta tidigare - har en minskning på över tusen yrkesverksamma fiskare skett. Vi är nere i att vi nu har knappt 2 000 licensierade fiskare i Sverige i dag.
Det visar på att fisket har genomgått och genomgår en stor omställning. Men det är en viktig näringsgren för de bygder som vi ser representerade i den här kammaren och har hört företrädas med stor frenesi i talarstolen.
Många samhällen och mindre orter är uppbyggda kring fisket och förädlingen av fångsten. Därför är det, som har sagts här i dag tidigare, oerhört väsentligt att få till stånd en annan typ av fiske så att man kan dra nytta av det man verkligen fångar.
Att slänga tillbaka fångst i havet eller i sjön kan inte vara hållbart. Det är inget hållbart system. Fiskeriverket, forskning och näring måste tillsammans hitta strukturer som möjliggör att man tar till vara det som fångas.
Men det räcker inte om vi jobbar med det i Sverige. Det är oerhört väsentligt att vi jobbar inom EU för att få en gemensam syn på detta och en gemensam hantering av de fiskepolitiska frågorna.
Det krävs att näring, vetenskap och naturvårdare krokar arm och inte går boxningsmatcher som man har gjort tidigare för att komma till rätta med det och få ett hållbart brukande av vår resurs.
Det är också viktigt, som föregående talare har varit inne på, att Sveriges regering driver ett oerhört aktivt arbete när det gäller Östersjön. Med tanke på den utvidgning som skett och det arbete som pågår ser vi med tillförsikt fram emot att man ska komma till lösningar på området.
Det räcker inte att Sverige är bäst klassen. Vi behöver också få med oss de andra. Då behöver vi kontrollsystem som vi kan lita på. Det är intressant att höra näringsföreträdare som säger: Vi vill gärna ha mer kontroll, men det ska vara en sjyst kontroll.
Det ska vara en kontroll som görs utifrån att man använder modern och ny teknik. Man ska inte kräva sex ark papper varje dag med postgång till Göteborg, i det här fallet. Jag ska kunna sitta vid min dator på fredagskvällen, eller om det nu är söndagsmorgon när jag kommer in, och knappa in resultatet av fångsten.
På det sättet får man ett tydligt rapportsystem och en bra dialog mellan dem som ska kontrollera och dem som är ute. Det begås misstag i Sverige som på alla andra håll, både medvetet och omedvetet, i rapporterna. Men vi måste förenkla systemen.
Det behövs också stöd till näringen för att den ska kunna omställa sig, pröva nya redskap och förhindra att säl och skarv äter upp det som skulle ha hamnat i båten. Det arbete som nu görs med fiskefonden är oerhört väsentligt.
Den europeiska fiskefonden liknar i mångt och mycket de andra fonder vi använder på land men är inte riktigt jämförbar. Men inriktningen utgår från samma sak. Det handlar om omställning till hållbarhet, resurstilldelning för att kunna byta och pröva nya tekniker i form av nya redskap och resurser för förädlingsverksamhet. Vi förutsätter att det arbetet kommer att bedrivas och att man kommer att jobba med det intensivt från alla berörda för att utveckla näringens möjligheter.
Vi förutsätter också att det arbete som jag förmodar att ni var inne på i tidigare debatt, när jag tyvärr inte kunde vara i kammaren, som gäller säl och skarv och ligger på Naturvårdsverket och Fiskeriverket, kommer att ge resultat. Det kommer att visa på hur vi får en hållbar stam av både säl och skarv som inte omöjliggör ett näringsarbete i form av fiske.
Jag hittade ett litet ord som jag tyckte var intressant. Jag måste få nämna det här. Det står att fiskeriverk och naturvårdsverk har fått uppdraget att se över fiskeskador för fångst samtidigt som man tydliggör hur stora bestånd som kan anses vara rimliga i ett, som det står, naturligt ekosystem.
Jag kanske är okunnig, men jag trodde att ekosystem var naturliga. Detta var för mig en väckarklocka när det gäller hur den tidigare regeringen ibland har sett på relationen mellan näring och naturvård. De måste kroka arm och gå hand i hand, men då får man inte använda sådana uttryck. Jag tror att näringen, precis som vi andra som njuter av havet och fisken, vill se ett hållbart ekosystem. Det är väl det vi lever i? Det finns väl inga onaturliga sådana?
När det gäller forskning på området har vi i dag hört, i både denna debatt och i tidigare, att mer behöver göras. Vi kan mycket om hur landbacken ser ut. Men vi har betydligt mindre kunskap om hur havet ser ut.
Jag hoppas verkligen att regeringen mycket tydligt i den forskningspolitiska proposition som kommer lyfter fram vem som ska bedriva forskningen. Hur ska den bedrivas? Och hur fristående ska den vara för att näring och naturvård ska kunna ta den till sig och använda sig av den? Jag är rädd för att det till dags dato har bedrivits mycket forskning som snarare har låst in än öppnat upp dialogen och möjligheterna.
Fiske är mycket mer än yrkesfiske. Det är också sportfiske. Någon har redan tidigare sagt att sportfisket omsätter betydligt mer pengar. Det ger även möjligheter för rekreation och för nya arbetstillfällen.
Nu ser jag företrädare som i alla fall jag kopplar till det socialpolitiska området komma in i kammaren. Då kan jag inte annat än att säga att fiske har betydelse också i det sammanhanget som en rehabiliterande aktivitet. Det är en verksamhet som även kan användas i särskoleverksamhet för att träna koncentration och uthållighet. Det har jag sett på mycket nära håll i familjen. Det är fascinerande att se en ung grabb som egentligen inte vill göra samma sak i mer än två minuter sitta i en timme och titta på sitt metspö. Man kan alltså använda fiske till mycket. Det har en roll även i detta arbete.
Fru talman! Vattenbruket är oerhört viktigt. Vi har tidigare i debatten hört frågeställningar om att nuvarande regering tycks dra undan mattan för det. Jag tycker att det är lite beklämmande att höra. Jag har på mycket nära håll följt ett av de här företagen, och jag kan konstatera att deras problem inte har kommit under de senaste åtta månaderna. Deras problem har varit att tillstånden har varit krångliga att få och att det har varit omöjligt att anställa folk under perioder då man skulle behöva ha folk anställda. Det har också varit oerhört svårt att få bygga anläggningar jämte denna sjö som ligger mitt ute i skogen, dit ingen av oss skulle hitta om inte det här företaget fanns där. Företaget vill utveckla verksamheten till att också bli turistinriktad med möjlighet till övernattning, till att följa med ut på sjön och fiska och så vidare. Det har varit myndighetsstopp hela vägen.
Jag hoppas verkligen att den nuvarande regeringen kan jobba vidare med regelförenklingar och strukturförändringar som möjliggör att vi får ett väl fungerande vattenbruk också i Sverige. Fisk är nyttigt, fisk är gott och fisk är en resurs som vi ska förvalta till kommande släkten.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.