Herr talman! Jag håller med Krister Hammarbergh om att jakten är en stor folkrörelse och att det är någonting som bidrar till att man känner att det är attraktivt att bo i de delar av landet där vi har den här jakten.
Jag har siffror som säger att det såldes jaktkort för motsvarande drygt 63 000 jaktdygn under förra året, fördelat på de tre berörda länen - Norrbotten, som har de flesta, Västerbotten och Jämtland, som kommer på tredje plats.
Det är alltså uppenbarligen ett stort antal jägare som utnyttjar möjligheten att jaga på statens mark. Det här är en stor tillgång. Två tredjedelar av jägarna är svenska och en knapp tredjedel är norrmän.
Den knappa resursen är att två tredjedelar av jaktkorten säljs under de tio första dagarna. Det är alltså premiären som man framför allt är intresserad av. Om vi tittar över hela jaktsäsongen ser vi att det finns möjlighet för alla att få jaga.
Vi vet att det har funnits en del missbruk när det gäller hur mycket man har tagit ut. Man har skjutit betydligt fler ripor än vad som är tillåtet. Åtta stycken är tillåtna per gång, och en del har ertappats med över 100. Det är inte acceptabelt.
Man måste ändå ha respekt för att olika intressen ska kunna samsas. Länsstyrelsen har inget lätt uppdrag, men den måste göra avvägningar mot rennäringen och även mot älgjakten. Det är ju inte bara rennäringen som påverkar utan också älgjakten.
Jag förstår dilemmat. Det är en knapp resurs i början av jakten. Men jag menar att detta är en fråga som man får hantera i de berörda länsstyrelserna, som har de allra bästa förutsättningarna att bedöma de regionala och de lokala förhållandena.
Jag sade i mitt svar att jag väntar på en jakt- och fiskeutredning som kommer den 17 januari. I samband med beredningen av den utredningen kan det finnas skäl att ta upp frågorna.