Herr talman! Krister Hammarbergh har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att svenska medborgare ska ges möjlighet till småviltsjakt i fjällvärlden i enlighet med 1993 års riksdagsbeslut.
På kronomark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen får enligt 32 § rennäringslagen (1971:437) bland annat rätt till jakt upplåtas om det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln och om upplåtelsen är förenlig med god viltvård. En upplåtelse får inte heller medföra besvärande intrång i samebymedlems rätt till jakt. Det är länsstyrelsen som upplåter rätt till jakt på de aktuella områdena.
Den 1 juli 1993 infördes särskilda regler för upplåtelse av rätt till småviltsjakt. Enligt 3 § rennäringsförordningen (1993:384) ska nämligen rätt till småviltsjakt upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige om det inte uppkommer olägenhet av någon betydelse för rennäringen. Jakten får inte heller inverka menligt på miljön, turismen eller andra intressen. När det gäller annan jakt på den aktuella kronomarken och på renbetesfjällen får länsstyrelsen under vissa villkor upplåta sådan rätt men har ingen skyldighet att göra det.
Det är således länsstyrelsen som under dessa förutsättningar beslutar om upplåtelse av småviltsjakt. Länsstyrelsen har således ett ganska stort handlingsutrymme när det gäller utformningen av upplåtelsesystemet i länet. Besluten tas av länsstyrelsens rennäringsdelegation, som består av företrädare för rennäringen och av lokalpolitiker. Så skedde även före 1993.
När länsstyrelsen utformar upplåtelsebestämmelserna för länet har man att ta hänsyn till rennäringens behov av ostördhet, samebymedlemmarnas egen rätt till jakt samt hänsynen till miljön, turismen och andra intressen. Utformningen av de länsvisa bestämmelserna har skett med beaktande av dessa olika intressen liksom de lokala jakttraditioner och den efterfrågan på jakt som finns i länet. Att bestämmelserna fått olika utformning i olika län är mot den bakgrunden inte så konstigt.
Samtliga länsstyrelser har av hänsyn till rennäringen infört begränsningar av de områden som upplåts för småviltsjakt. Av hänsyn till viltvården begränsas inom vissa områden det antal jaktkort som får säljas. Detta gäller främst områden som ligger nära stora vägar där jakttrycket är som störst.
Det i särklass viktigaste viltet som jagas är ripa. Den allmänna jakten på ripa börjar den 25 augusti. I Jämtlands län upplåts rätt till småviltsjakt under den första ripjaktsveckan bara till den som är fast bosatt i Sverige. Den begränsningen finns däremot inte i de andra länen.
Under den första ripjaktsveckan är det en mycket stor efterfrågan på ripjakt på kronomarken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Efterfrågan minskar markant redan den andra veckan, och därefter finns det möjlighet att upplåta småviltsjakt till alla som vill jaga. Genom 1993 års småviltsjaktsreform är det därför väl sörjt för jaktmöjligheter för dem som vill jaga på statens mark, även om alla inte alltid kan få jaga på just den tid och den plats de helst önskar. De villkor som länsstyrelserna beslutat för upplåtelse av småviltsjakt står enligt min uppfattning i överensstämmelse med 1993 års beslut.
Sedan våren 2003 utreder Jakt- och fiskerättsutredningen grunderna för och omfattningen av rätten till jakt och fiske i de aktuella områdena. I uppdraget ingår att överväga hur samarbetet mellan de olika intressenterna kan förbättras och hur en samförvaltning av jakt- och fiskeresurserna kan underlättas. Utredningen kommer att överlämna sitt slutbetänkande i mitten av januari. Frågan om villkoren för upplåtelse av rätt till jakt och fiske kommer att tas upp i betänkandet. Det är därför naturligt att en översyn av bestämmelserna om upplåtelse av rätt till småviltsjakt tas upp i samband med beredningen av utredningens förslag.