Herr talman! Ministern må ursäkta, men nu tycker jag att ministern är lite dubbel. Hon är nöjd med situationen som den är i dag, men vi ska ändå beakta problemet. Jag har lite svårt att se om ministern tycker att det är ett problem eller inte ett problem, eftersom hanteringen uppenbarligen tycks vara bra. Jag vet inte om ministern är både nöjd och stolt över situationen. Jag ska ändå tacka för att just situationen med icke-svenska jägare ändå ska beaktas i utredningen.
Jag har svårt att känna igen mig i bilden att utredningen skulle ha haft omfattande kontakter med lokalbefolkningen. Är det någonting som kritiken går ut på i dag när det gäller referensgrupper och annat är det att det är oerhört svårt att över huvud taget ha en kontakt med utredningen.
Det upplevde jag väldigt tydligt inte minst förra lördagen när jag träffade representanter för de olika jaktvårdskretsarna i hela länet. Ingen vet någonting. De kontakterna har uppenbarligen inte funnits alls.
Trots debatten känner jag mig lite besviken. Jag tycker, och jag tror att lokalbefolkningen också kommer att känna den besvikelsen, att det finns ett bristande engagemang i frågorna. Det finns ett ointresse. Man blir gärna fixerad vid vissa symbolfrågor och lokalbefolkningen känner sig bortglömd.
Jag känner en ovilja att uttala sig politiskt att vi skulle gå åt något specifikt håll. Det hänvisas till utredningar och länsstyrelsen, men regeringen har ingen egentlig uppfattning. Signalen till lokalbefolkningen i Norrbotten, Västerbotten och Jämtlands län är ganska klar: Regeringen bryr sig inte.
Det leder till mycket frustration och stor besvikelse hos lokalbefolkningen. Man känner sig orättvist behandlad. Man var glad åt den lagstiftning som skapades och de beslut som den borgerliga regeringen tidigare fattade. Men nu känner man sig överkörd.