Herr talman! Jag har svårt att låta bli att begära ordet. Fredrik Malms förakt för fackföreningsrörelsen är så stort att det bubblar fram i vilken debatt det än är. I det här fallet blir det nästan parodiskt.
Om det är någon kraft i det svenska samhället som verkligen har arbetat för att de människor som utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare ska få rätt till gemenskap och värdighet är det ju svensk fackföreningsrörelse.
Man har inte bara startat en jourtelefon, utan det finns ju ett ordentligt, organiserat och viktigt arbete för att de personer som utnyttjas ska kunna få hjälp med sina rättigheter och med att kunna få en värdigare tillvaro. Det tror jag inte att Folkpartiet har gjort särskilt mycket åt. Har ni varit med och hjälpt de fackliga organisationer till exempel här i Stockholm som har arbetat med dessa frågor?
Är ni beredda att stödja till exempel förslaget om att fixa den överenskommelse som har lett till de här problemen så att man ger rätt till den som påtalar ett utnyttjande eller andra missförhållanden att inte bli utvisad omedelbart? Det skulle ju hjälpa. Det är ett krav som bland annat LO har drivit. Skulle det kunna få stöd av Folkpartiet?
I grunden är poängen att om Fredrik Malm menar att det är rätt att värna dessa människors kollektiva rättigheter som arbetstagare, varför har ni då så envist stött en uppgörelse som har varit en så tydlig orsak till att de problemen har uppstått?