Herr talman! Till att börja med är det sannolikt en väldigt liten andel av de här människorna som har kommit inom ramen för den reformen. Väldigt många människor som har kommit till Sverige och som arbetar på vår arbetsmarknad har kommit hit av helt andra skäl.
Det är klart att vi hade kunnat säga nej till den reformen, vilket Vänsterpartiet förespråkade. Då hade de här personerna i stället aldrig kommit hit till Sverige.
De brister som finns inom den reformen för att regularisera arbetskraftsinvandringen och i praktiken ta bort den fackliga vetorätten är i grund och botten bra. Men givetvis måste man hela tiden följa upp alla reformer. Finns det skeva ekonomiska incitament i detta? Finns det personer - som det fanns exempel på i den granskning som gjordes i Dagens Nyheter - som på olika sätt utnyttjar systemet? Det är klart att det inte ska vara tillåtet. Det är självklart att man ska utbetala de löner som man har utlovat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö
Jag har inget som helst förakt för fackföreningar. Tvärtom, jag tycker att de är väldigt viktiga, så viktiga att även de som är mest utsatta på arbetsmarknaden skulle kunna få en större hjälp av dem. Jag skulle vilja se ett större fackligt engagemang för dessa människor, för jag vet att facket har förmåga och kapacitet att pressa oseriösa arbetsgivare som inte uppfyller rimliga krav.
Fredrik Sterky var väl LO:s första ordförande. Han var mycket angelägen om att alla på arbetsmarknaden skulle kunna vara medlemmar i en fackförening. Men i dag är det tydligen så att de som lever under jorden, som lever lite vid sidan om, som befinner sig på de arbetsplatser som leds av de mest ljusskygga figurerna får inte blir medlemmar i ett fackförbund i Sverige i dag. Är inte det märkligt, Ali Esbati?