Herr talman! Detta är ju upp-och-nedvända världen. Här pratar vi om problem som i hög grad skapats av den politik som Fredrik Malm mycket entusiastiskt har förespråkat, nämligen ett system som gör det möjligt och inbjuder till ett yttersta utnyttjande av människor i nöd. Det var inte så svårt att gissa att om man kunde dra tillbaka ett arbetserbjudande, skulle det utnyttjas. Det kunde vem som helst ha talat om för er. Vi gjorde ju det. Det var många som talade om det för er. Oj, om det sedan uppstår problem får man utreda dem. Kanske fackföreningsrörelsen kan lösa detta, fackföreningsrörelsen som vi i andra fall alltid ogillar och föraktar.
Nu ska vi prata om fackföreningsrörelsens historia och referera till det tidiga 1900-talet då det var nödvändigt att slåss mot just den typen av orättvisor som högern senare gång på gång har stött. Det är ju den konkreta situationen. I den situationen är det ganska magstarkt av Fredrik Malm - det var därför som jag begärde ordet - att försöka vända på steken och fråga: Varför kan inte fackföreningsrörelsen lösa problemen?
Fackföreningsrörelsen har kommit med massvis av konstruktiva förslag. Den gör en massa saker, som jag redogjorde för tidigare, och den kommer att behöva göra ännu mer.
Kom inte och vänd på steken och säg att det är fackföreningsrörelsen som skapat problemen! Tvärtom är det den nödvändiga, grundläggande solidaritet som fackföreningsrörelsen bygger på som i det här fallet också är lösningen. Det är precis enligt de grunderna som fackföreningsrörelsen i Sverige arbetar i dag. Sedan får även riksdag och regering gärna vara till viss hjälp. Det var de inte under Fredrik Malms tid. Nu kanske det blir bättre.
(Applåder)