Herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om säl-
skyddsområdena och anhopningen av säl. Det stäm-
mer att det är så på vissa områden. Men den anhop-
ning av säl som man pratar om nu är trots allt väldigt
liten mot hur det tidigare har varit. Sälen ansamlas
oftast också endast under vissa perioder. Sedan för-
svinner de och vistas på något annat ställe. Så små-
ningom återkommer de.
Det jag tycker är viktigt är att man gör sälområde-
na större. I dag är de faktiskt relativt små. Det som
har förvånat mig är att yrkesfiskarna många gånger
lägger sina redskap så pass nära de här områdena, fast
de får sälskador. Ändå har vi fått en väldig förändring
när det gäller fiskekåren. Förut fanns det hundratals
fiskare på ett rätt litet område. Då hade man sina
givna fiskeplatser som man varierade runt. Nu är det
ett fåtal fiskare som kan utnyttja alla de här platserna.
De har ju större valmöjligheter i dag än tidigare. Av
det skälet tycker jag inte att det finns någon anledning
att fiska så nära de här områdena och samtidigt få
ersättning för förstörda redskap. Det är därför jag
tycker att det kunde vara vettigt med ett större områ-
de, men ett område som ändå inte stör folk i deras
trafik med fritidsbåtar.
Om man får fram redskap som är bra i det här
syftet, kommer det då att vara på det sättet att om man
inte använder sig av dem blir man inte berättigad till
någon ersättning för skador? Har ni funderat något på
den saken?
Eftersom vi vet att sälarna ansamlas på ett fåtal
ställen - det gör de faktiskt - och sälarna inte går att
flytta, borde man egentligen ta en diskussion om att
yrkesfiskarna skall flyttas en bit.