Herr talman! Om världen hade lyssnat på Carl Bildt när det handlade om klustervapen eller när det handlade om landminor hade vi inte haft några konventioner som hade förbjudit dem. Enligt Carl Bildts logik är det så att ju mer man talar om de fruktansvärda konsekvenserna av landminor eller klustervapen desto mer skulle en massa länder springa åstad och skaffa sig sådana. Man har nämligen vapen för att man vill skrämmas. Samma logik tycker han gäller i fråga om kärnvapen.
Problemet är bara att det är så här världen faktiskt har fått fram intressanta nedrustningsinitiativ. Världen har bestämt sig för att de här vapnen är inhumana. Det har gällt biologiska vapen. Det har gällt kemiska vapen. I närtid har det handlat om landminor och bara för några år sedan om klustervapen. Det som sker i den internationella nedrustningsdebatten nu är att världen önskar att vi ska anta en konvention som förbjuder kärnvapen på grund av dess totalt oacceptabla konsekvenser för mänskligheten. Vägen dit handlar naturligtvis om att man också poängterar de konsekvenser för mänskligheten som det här har.
Det var ingen som var ovetande om vad klusterbomber hade för effekter på civilbefolkningen. Men trots det var det just arbetet med de humanitära konsekvenserna som såg till att det blev en konvention om klustervapen. Carl Bildt tyckte dock att man skulle fortsätta med klustervapenarbetet i Förenta nationerna, för Timor-Leste var liksom i marginalen och helt ointressant i sammanhanget. Det var så du sade i alla fall i en tidigare interpellationsdebatt som vi hade. Men du blev överkörd av verkligheten. Fler länder ställde upp på det här och tyckte att det var bra.
100 länder samlades i Genève på en nedrustningskonferens. 80 av dem tyckte att det var väsentligt att poängtera de oacceptabla konsekvenserna. Då bestämde sig Sverige för att vara ett av de länder som inte skrev under. Det är klart att det sänder konstiga signaler. Vad menas med detta egentligen?
Vi socialdemokrater är tydliga med det här. Det är klart att det är en långsiktig vision om att få till en konvention som förbjuder kärnvapen. Men för att nå dit krävs det nog ett ganska rejält utbildningsarbete och en folkrörelsekampanj där människor engageras i att konsekvenserna av ett kärnvapenkrig, som faktiskt kan utlösas av rena misstag, är helt oacceptabla. Det ska vara ledande i att få politiker som Carl Bildt att sätta pennan till konventionen och säga: Jag accepterar att vi nu förbjuder kärnvapen.
Men tyvärr har vi inga sådana initiativ från Carl Bildt. Carl Bildt agerar bromskloss, precis som han gjorde när det gällde klustervapen. Men till slut tror jag att vi även kommer att få Carl Bildt att komma den här vägen.
Då återstår naturligtvis en fråga, om det nu är så att Carl Bildt har en väldigt smart idé och tycker att alla andra är oseriösa. Det var faktiskt så du sade i en intervju: Det är inga seriösa länder som har skrivit under det här uttalandet.
Det var 80 länder. Jag har inte ens tid, herr talman, att tala om allihop här. Men jag kan väl ta upp ett, som du själv nämnde som ett bra nedrustningsland och som vi tydligen samarbetar med: Norge. De har skrivit under det här avtalet. Frågan till utrikesministern är naturligtvis: Är Norge inte seriöst när det gäller nedrustningsarbete? De var ju seriösa nyss när det handlade om taktiska kärnvapen. Och i en dialog med Ryssland har ju Norge varit väldigt framgångsrikt.
Du säger att inga seriösa länder skriver under uttalandet. Tillhör Norge dem? Dessutom anordnade Norge i mars i år en stor konferens just för att poängtera de humanitära konsekvenserna av kärnvapen. Varför då? Jo, för att se till att sprida information och kunskap över världen om de oacceptabla konsekvenserna? Var det löjeväckande? Var det inte seriöst av Norges regering att anordna den här konferensen i mars?
Var det så att 80 länder var oseriösa, och det var bara Carl Bildt som var seriös?