Herr talman! Så är det, och Urban Ahlin vet att jag, innan jag trädde in i mitt nuvarande ämbete, var medlem i den organisation, Global Zero, där bland annat Henry Kissinger ingick, som arbetade för detta med exakt den utgångspunkt som jag anger, det vill säga den seriösa säkerhetspolitiska dialogen med kärnvapenmakterna för att få dem att steg för steg minska sina arsenaler. På den punkten har jag varit, tror jag, mer aktiv i denna verksamhet när jag inte satt i regeringsställning än vad Urban Ahlin har varit - ingen skugga över honom i övrigt.
Det handlar, som han säger, om att påverka kärnvapenmakterna - det är alldeles rätt. Och absolut ingen skugga ska falla över Norge, vill jag gärna säga. Vi var med på konferensen i Norge, men ingen av kärnvapenmakterna var ju där. Där kan vi sitta och övertyga länder som inte har kärnvapen om att inte ha kärnvapen. Det är väl bra, på sitt sätt - alla går vi i kyrkan då och då - men det är inte nödvändigtvis detta som leder framåt allra mest. Det är den seriösa säkerhetspolitiska dialogen i nedrustningspolitiken, inte minst i kärnvapenfrågorna, som är det viktiga.
Låt mig sedan säga något om det aktuella läget. I fråga om det amerikanska initiativet om en reduktion med en tredjedel sade Urban Ahlin att det var för lite. Det kan vi alla hålla med om i allmänna ordalag. Det initiativet har nu avvisats av Ryssland. Det bekymrar mig. Ryssland säger att man redan nu ska ta in också de andra länderna. Jag kan förstå synpunkten, men jag är oroad för att det riskerar att låsa förhandlingarna helt och hållet.
Jag hoppas att vi ska få gehör i både Washington och Moskva för att få in frågan om substrategiska, taktiska kärnvapen i förhandlingen. Det påverkar den europeiska situationen. Det påverkar Sveriges situation. Och det kräver att vi för en seriös säkerhetspolitisk dialog med dem om vad som är en seriös säkerhetspolitisk fråga.
Tack för en bra debatt!