Fru talman! En halv miljon människor i Sverige
lider av ofrivillig barnlöshet. De flesta av oss känner
säkert någon som vill men har svårt att få barn. Jo-
hanna är en av de många kvinnor som inte kan få
barn. Vid 23 års ålder drabbades hon av leukemi. I
dag är hon tack och lov frisk. Men den tuffa strålbe-
handlingen och de tunga cellgifterna har gjort henne
steril.
Lena lider av Turners sjukdom. Det är en kromo-
somrubbning som orsakat att hon föddes steril. Både
Johanna och Lena längtar intensivt efter att bli mam-
mor, att få uppleva lyckan av att ge kärlek och väg-
ledning till ett litet barn.
Genom att tillåta äggdonation i Sverige kan vi
öppna stängda dörrar för dem och andra ofrivilligt
barnlösa.
I dag är det som bekant tillåtet att donera sperma,
men inte ägg. Det är både ologiskt och könsdiskrimi-
nerande. Sterila kvinnor tvingas vända sig till kliniker
i Finland, Storbritannien och Danmark, där äggdona-
tioner är tillåtna. Att sätta sitt hopp till behandling
utomlands är inte bara dyrt utan även stressande och
psykiskt jobbigt.
Fru talman! Regeringens proposition Behandling
av ofrivillig barnlöshet, som vi debatterar här i dag,
har samtliga partier i socialutskottet utom Kristdemo-
kraterna ställt sig bakom.
Kristdemokraterna anser att befruktning utanför
kvinnans kropp inte ska tillåtas. Man menar bl.a. att
barn som kommit till efter donation kan få problem
under uppväxttiden eller att det kan uppstå komplice-
rade relationer mellan donatorn och barnet, mellan
barn, föräldrar och syskon, mellan man och hustru.
Till Kristdemokraterna vill jag säga: Självklart har
vi barnets bästa för ögonen i den här frågan. Barn är
oskyldiga. De kan inte råda över hur eller att de blivit
till. Men när kristdemokraterna uttrycker förfäran
inför de möjligheter som öppnar sig genom äggdona-
tion låter det som om det vore djupt omoraliskt och
anstötligt.
Kristdemokraternas syn går dock stick i stäv med
gängse uppfattning bland människor. Var sjätte kvin-
na kan t.ex. tänka sig att donera ägg om det blir tillå-
tet. Hälften av männen säger att de tänker stödja sin
partner om hon vill bli äggdonator. Det visar en färsk
enkätundersökning som gjorts av Institutionen för
kvinnors och barns hälsa vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala.
Donerade ägg eller spermier är sannerligen inga
slit-och-släng-varor. Kristdemokraterna vet mycket
väl att innan befruktning sker utanför kroppen ska en
särskild prövning göras av både blivande föräldrar
och donator. Behandling kan bara bli aktuell om bar-
net kan garanteras goda uppväxtförhållanden.
Barns intressen ska beaktas vid alla typer av be-
handling av ofrivillig barnlöshet. Barn som fötts efter
en konstgjord befruktning får givetvis inte utsättas för
större risker än andra barn. Det är utifrån detta som
både utskottsmajoriteten och propositionen betonar
samhällets ansvar för att se till att alla metoder är
etiskt riktiga.
Det betyder att de metoder som finns nu ska följas
upp även i framtiden. Nya behandlingar får inte infö-
ras utan att risker ur barnets perspektiv övervägts
noga. Resultat av IVF-teknik och barns psykosociala
förhållanden ska följas upp. Givare av ägg och sper-
mier ska informeras om vilka följder en donation kan
få.
Vi är säkert alla rörande överens om att barn har
rätt att grunda sitt liv på sanningen om sitt etniska
ursprung. Allt annat vore otänkbart och ett kränkande
av barnets integritet. Det är betydelsefullt att föräld-
rarna känner och vill berätta för barnet hur det blivit
till.
Därför är det en angelägen uppgift för Socialsty-
relsen att medverka till att rutiner och metoder ut-
vecklas så att de blivande föräldrarna får råd och
hjälp med hur de på ett bra sätt kan förklara och be-
rätta för sitt barn.
Par som lider av ofrivillig barnlöshet åker kanske
känslomässig berg- och dalbana. Vissa perioder går
det bra, medan andra känns svårare. Regeringen be-
tonar därför att de här paren ska erbjudas att bearbeta
eventuella kriser, särskilt i de fall där det kan bli ak-
tuellt att använda ägg eller spermier från utomståen-
de. Professionellt stöd ska alltså ingå i utredningen
innan behandling av ofrivillig barnlöshet genomförs.
Fru talman! Moderaterna tar i sina reservationer 2
och 3 - men yrkar bifall bara till nr 2 - upp köerna
och problematiken med universitetssjukhus.
Det är sant att möjligheten för ofrivilligt barnlösa
par att få tillgång till offentligt finansierad behandling
varierar mellan olika landsting. Vi anser dock att det
här först och främst är en fråga för sjukvårdshuvud-
männen. Men vi vill också trycka på att det är ange-
läget att landstingen ser över sina regler för finansie-
ring av ofrivillig barnlöshet.
När det sedan gäller universitetssjukhusens roll
vill jag bara säga att befruktning utanför kroppen inte
är alldeles enkel utan ofta resurskrävande och komp-
licerad. Därför anser utskottsmajoriteten för närva-
rande att IVF-behandling med donerade ägg eller
spermier endast får ges vid universitetssjukhus. Själv-
fallet utgår vi ifrån att man följer upp verksamheten
och möjligtvis inom två tre år återkommer med för-
slag om att utvidga möjligheten till andra sjukhus.
Till sist vill jag också ta upp surrogatmoderskap.
Enligt vår och regeringens uppfattning är surrogat-
moderskap inte etiskt försvarbart. Det är inte förenligt
med principen om människovärde att använda en
kvinnas kropp som medel för att lösa barnlöshet. Inte
heller ur barnets perspektiv är det här önskvärt.
Därmed yrkar jag bifall till förslagen i betänkan-
det och avslag på samtliga reservationer.