Fru talman! Jag blev så orolig när jag hörde svaren om nedlagda polisstationer. Det är samma svar som justitieministern brukar ge. Det tycks vara en händelse som sker av sig själv, inte ett uttryck för en vilja eller strategi. Vi får ett slängigt svar att det är väl bättre att poliser är ute och åker än att de sitter på polisstationen eller att det är lika bra att stänga en polisstation som ändå är öppen bara ett par timmar under onsdagar. Det brukar justitieministern säga. Då lägger man ned stationerna. Man reflekterar aldrig över möjligheten att hålla öppet torsdag, fredag och kanske måndag. Det är ett alternativ som är fullt möjligt. Man reflekterar aldrig över möjligheten att både patrullera och hålla öppet så att någon kan gå in och anmäla ett brott.
Allt detta kokar ned till att det finns för få poliser i Sverige för att både kunna ha öppet på stationen och vara ute och patrullera, och det finns för lite pengar att betala hyror. Det är det som Margareta Persson och justitieministern säger, fast på ett annat sätt. Det är oroväckande.
Över hundra polisstationer visar på att det finns en systematik i nedläggningarna. Det finns ingen vilja att stå upp för att det ska finnas en rätt till polisstationer även i Västernorrlands eller Västerbottens län eller på andra ställen. Sju polisstationer i ett län med enorma avstånd i Norrland har stängts under två år. Det är en systematik och ett oengagemang som är djupt allvarligt.
Jag inser att tiden tog slut, men jag vill gärna påminna om att jag vill ha ett svar på hur man ska ha råd med experter när man inte ens har råd att anställa de poliser som utexamineras från polisskolorna.